Stamtonerna kallas de sju olika tonerna som representeras av pianots vita tangenter. Stamtonerna, som har fått namn efter alfabetet, kallas: a, b/h, c, d, e, f och g. Tonen b/h kan heta både b och h - på den här sidan används dock bara beteckningen b. Se olika skrivsätt..
Tonnamn bör skrivas med små bokstäver (så att de inte förväxlas med ackord som skrivs med stora bokstäver).

Nedan är ett snitt av klaviaturen, där stamtonerna står skrivna på sina respektive tangenter.


Lägg märke till att stamtonerna upprepas i både uppåtgående och nedåtgående riktning (på bilden ovan finns det till exempel två c:n), vilket beror på att samma ton finns i flera olika mörka och ljusa varianter. Ju längre åt höger man går på pianot, desto ljusare blir tonerna, och tvärtom; ju längre åt vänster man går, desto mörkare blir de.

Det mittersta c:et på pianot kallas för nyckelhåls-c, eftersom det ligger nästan precis ovanför pianots nyckelhål (om det finns en sådant):


De svarta tangenterna på pianot kallas för stamtonernas härledningar. De tas upp i artikeln om förtecken.