Musikipedia: Musikteori

I Sverige och i resten av västvärlden använder vi ett tonsystem bestående av tolv olika toner. Tonsystemet utgår från sju av de tolv olika tonerna. De sju tonerna kallas för stamtonerna, och representeras av klaviaturens vita tangenter. De resterande fem tonerna kallas för stamtonernas härledningar och representeras av klaviaturens svarta tangenter.


Stamtonerna, som har fått namn efter alfabetet, kallas: a, b/h, c, d, e, f och g. Tonen b/h kan heta både b och h - på den här sidan används dock bara beteckningen b. Se olika skrivsätt.
Nedan ses ett snitt av klaviaturen, där stamtonerna är skrivna på sina respektive tangenter.


Som syns på klaviaturen ovan upprepas stamtonerna i riktning både uppåt och neråt, vilket beror på att tonerna finns i olika ljusare och mörkare varianter. Ju längre mot höger man befinner sig på pianot, desto ljusare blir tonerna, och tvärtom; ju längre åt vänster man befinner sig, desto djupare blir tonerna.

På ett vanligt piano finns det mellan sju och åtta av varje stamton. Det beror på att pianot består av flera olika oktaver, som var och en innehåller de sju stamtonerna. För att kunna göra skillnad mellan de olika uppsättningarna av stamtoner, har de fått tilldelat namn utefter vilken oktav de ligger i.
Alla namnen utgår från det mittersta c:et på pianot. Det c:et kallas ofta nyckelhåls-c, eftersom det ligger placerat nästan precis ovanför pianots nyckelhål (om det finns en sådant), men också namnen ettstrukna c (förkortas c¹ eller c') och mitt-c används. På bilden nedan är nyckelhåls-c markerat med rött.


Stamtonerna och deras tillhörande oktav har fått följande namn (klicka på bilden för att göra den större):

Stamtonernas namn kan också anges med apostrofer i stället för tal. Då blir c1 i stället c', c2 blir c'', c3 blir c''', och så vidare. Alternativt kan de benämnas med sina fulla namn (här med b som exempel): subkontra-b, kontra-b, stora b, lilla b, ettstrukna b, tvåstrukna b, trestrukna b, och så vidare. Vanligtvis räcker det dock med att ange själva tonnamnet (med liten bokstav, dvs. a, b, c, d, e, f eller g) och inte det oktavspecifika namnet.

De svarta tangenterna på klaviaturen representerar det man kallar för stamtonernas härledningar. De förklaras i artikeln om artikeln om förtecken.