Innehåll
1. Stamtonernas namn
Nedan ses ett snitt av klaviaturen, där stamtonerna är skrivna på sina respektive tangenter.


Som syns på klaviaturen ovan upprepas stamtonerna i riktning både uppåt och neråt, vilket beror på att tonerna finns i olika ljusare och mörkare varianter. Ju längre mot höger man befinner sig på pianot, desto ljusare blir tonerna, och tvärtom; ju längre åt vänster man befinner sig, desto djupare blir tonerna.
Stamtonernas namn i de olika oktaverna
Alla namnen utgår från det mittersta c:et på pianot. Det c:et kallas ofta nyckelhåls-c, eftersom det ligger placerat nästan precis ovanför pianots nyckelhål (om det finns en sådant), men också namnen ettstrukna c (förkortas c1 eller c') och mitt-c används. På bilden nedan är nyckelhåls-c markerat med rött.

Stamtonerna och deras tillhörande oktav har fått följande namn (klicka på bilden för att göra den större):

Stamtonernas namn kan också anges med apostrofer i stället för tal. Då blir c1 i stället c', c2 blir c'', c3 blir c''', och så vidare. Alternativt kan de benämnas med sina fulla namn (här med b som exempel): subkontra-b, kontra-b, stora b, lilla b, ettstrukna b, tvåstrukna b, trestrukna b, och så vidare. Vanligtvis räcker det dock med att ange själva tonnamnet (med liten bokstav, dvs. a, b, c, d, e, f eller g) och inte det oktavspecifika namnet.
2. Stamtonernas härledningar