En skala är en stegvis nedåtgående eller uppåtgående tonföljd. De flesta skalor består av sju olika toner, men det finns också många skalor med ett annat antal toner. Skalornas toner noteras i regel i en oktav, där skalans grundton både påbörjar och avslutar skalan (dvs. grundtonen upprepas i slutet). Det som skiljer skalorna från varandra är stegen (avstånden) mellan varje ton. Stegen är oftast heltonssteg (två halvtoner, noteras 1) eller halvtonssteg (en halvton, noteras ½).
Skalorna används i många sammanhang, nedan bland annat i melodier i musikstycken, i improvisation och när man bygger ackord. Skalorna är också bra att öva på i alla de 12 tonarterna på sitt huvudinstrument, då det förbättrar ens teknik och gör att man bättre känner igen tonernas placering i de olika tonarterna.

De vanligaste skalorna tas upp i den här artikeln. Alla notexemplen är med c som grundton. Se också skalafinnaren, där du kan se alla skalorna på pianot i alla de 12 tonarterna.


1. Dur
Durskalan är den vanligaste skalan. Den härleds från en dur-tonart, och har ett motsvarande antal kors- eller b-förtecken (C-durskalan har alltså inga förtecken, F-durskalan har ett b för tonen b, G-durskalan har ett kors för tonen f, osv.).
Stegen mellan tonerna i durskalan är 1-1-½-1-1-1-½ (där 1 = ett avstånd på två halvtoner och ½ = ett avstånd på en halvton). Durskalan kan bildas från vilken grundton som helst, om man bara följer det här systemet. Exemplet nedan visar C-durskalan. Lägg märke till att grundtonen upprepas i slutet (för att avsluta skalan).


2. Moll
2. Mollskalor
Det finns tre olika mollskalor. Lägg märke till den annorlunda följden av halv- och heltonssteg i de tre skalorna.
Ren moll
Den rena mollskalan motsvarar en durskala med ett sänkt 3:e, 6:e och 7:e steg. Exemplet nedan visar en ren C-mollskala. Genom att spela från a till a på de vita tangenterna på pianot får man en ren A-mollskala.


Harmonisk moll
Den harmoniska mollskalan motsvarar en durskala med ett sänkt 3:e och 6:e steg. Den harmoniska mollskalan är speciell i att den har ett avstånd på en och en halv ton mellan de 6:e och 7:e tonerna.


Melodisk moll
Den melodiska mollskalan motsvarar en durskala med ett sänkt 3:e steg.


I solospel över den melodiska mollskalan är det tradition att man spelar en ren mollskala och inte en melodiska mollskala när man är på väg i nedåtgående riktning (till vänster på klaviaturen). I uppåtgående riktning kan man spela en melodisk mollskala, då man på det sättet får med ledtonen (7:e steget, i C-dur tonen b) till grundtonen. I nedåtgående riktning vill man gärna undgå att spela ledtonen när grundtonen inte kommer direkt efter, och därför sänker man de 6:e och 7:e stegen och får en ren mollskala.

3. Kromatisk
Den kromatiska skalan består av alla de tolv olika tonerna. Det är alltså ett halvtonssteg mellan varje ton i skalan. Skalan har inget tonalt centrum (ingen grundton, en ton man känner sig "hemma" på), och vilken ton man än utgår ifrån när man bildar skalan, så kommer den att innehålla samma toner. Om den kromatiska skalan är nedåtgående använder man vanligtvis b-förtecken i stället för korsförtecken i notationen.


4. Helton
Heltonsskalan används sällan. Den har fått sitt namn på grund av att avstånden mellan alla toner är på en helton (två halvtoner, ett heltonssteg). Heltonsskalan har ingen ledton, vilket ger den en spänningslös och statisk karaktär. Skalan har inget tonalt centrum (ingen grundton, en ton man känner sig "hemma" på).
Heltonsskalan finns bara i två olika varianter - med tonen c som utgångspunkt, och med tonen dess som utgångspunkt. Om skalan bildas utifrån en annan första ton kommer den att vara identisk med (innehålla samma toner som) en av dessa två.


5. Blues
Bluesskalan används ofta när man improviserar inom bland annat blues, jazz, metal och rock. Bluesskalan består bara av sex toner: grundton (1) liten ters (b3), ren kvart (4), förminskad kvint (b5), ren kvint (5) och liten septima (b7). Det karakteristiska med bluesskalan är att den har ett litet tredje, femte och sjunde steg (till skillnad från durskalan som har ett stort tredje, femte och sjunde steg). Det finns många olika variationer på bluesskalan - en den av variationerna kan ses i bluesskalafinnaren.


6. Kyrkotonarterna
v Kyrkotonarterna är beteckningen på en rad tonarter som användes i kyrkomusiken innan cirka år 1600, och som idag framför allt används inom jazz och annan modern musik. Kyrkotonarterna bildas utifrån bestämda skalor.
Alla kyrkotonarternas skalor kan bildas genom att spela på de vita tangenterna på pianot, med med olika grundtoner (starttoner).
• C som grundton = Jonisk (Ionian), intervallstruktur: 1,1,½,1,1,1,½
• D som grundton = Dorisk (Dorian), intervallstruktur: 1,½,1,1,1,½,1
• E som grundton = Frygisk (Phrygian), intervallstruktur: ½,1,1,1,½,1,1
• F som grundton = Lydisk (Lydian), intervallstruktur: 1,1,1,½,1,1,½
• G som grundton = Mixolydisk (Mixolydian), intervallstruktur: 1,1,½,1,1,½,1
• A som grundton = Eolisk (Aeolian), intervallstruktur: 1,½,1,1,½,1,1
• B som grundton = Lokrisk (Locrian), intervallstruktur: ½,1,1,½,1,1,1
(Namnen i parentes anger skalans engelska namn)

Det finns många olika varianter på kyrkotonarterna - en del av varianterna kan ses i kyrkotonartsskalafinnaren.
Här under ses alla kyrkotonarterna med c som grundton.
Jonisk - identisk med durskalan


Dorisk


Frygisk


Lydisk - som en durskala med höjt 4:e steg


Mixolydisk - som en durskala med sänkt 7:e steg


Æolisk - som en ren mollskala


Lokrisk


7. pentatonisk
Pentatoniska skalor är skalor som består av fem olika toner (penta betyder fem på grekiska). De pentatoniska skalorna är väldigt vanliga, och de används över i stort sett hela världen. Skalorna känns igen på deras brist på halvtonssteg (ledtoner), vilket också gör att man inte upplever någon fast grundton i skalorna. De vanligaste pentatoniska skalorna är pentatonisk dur och pentatonisk moll.

Pentatonisk dur
Består av grundton (1), stor sekund (2), stor ters (3), ren kvint (5) och stor sext (6). Motsvarar alltså en durskala utan 4:e och 7:e steg.


Pentatonisk moll
Består av grundton (1), liten ters (b3), ren kvart (4), ren kvint (5) och liten septima (b7). Motsvarar alltså en ren mollskala utan 2:a och 6:e steg. Lägg märke till skalan är identisk med bluesskalan, förutom att den inte har någon överstigande kvart/förminskad kvint.


8. Harmonisk dur
Den harmoniska durskalan används sällan. Den motsvarar en durskala med ett sänkt 6:e steg (dvs. med en liten sext), eller med andra ord - en harmoniska mollskala med ett stort 3:e steg (dvs. med en stor ters).


9. Halv/helton
Halv/helton- och hel/halvton-skalorna kallas också för dimskalor. De består av 8 toner och har ingen tonalt centrum (ingen fast grundton). Skalorna används lämpligen i solospel i bland annat blues och jazz. Man använder både en hel/halvton-skala och en halv/helton-skala. Både skalorna består av varannat halv- och heltonssteg - skillnaden ligger i om skalan börjar med ett hel- eller ett halvtonssteg.
Halv/helton


Hel/halvton


Varje hel/halvton-skala kan bildas med utifrån en halv/helton-skala, om man bara börjar en halvton under hel/halvton-skalans utgångspunkt.
Det finns bara tre olika varianter av skalorna; halv/helton med c som utgångspunkt, hel/halvton med c som utgångspunkt, och hal/halvton med d som utgångspunkt. Alla andra skalor innehåller precis samma toner som en av dessa tre.

10. Andra
Det finns nästan oändligt många andra skalor - majoriteten av dem används dock inte i västerländsk musik. Den engelska Wikipedia har en bra artikel om de de många olika skalorna som finns. Där finns också skalor som inte bygger på det västerländska 12-tonssystemet.
Här på sidan finns det också beskrivet en rad andra skalor;
Mela- och ragaskalor - beskrivning av de indiska mela- och ragaskalorna. På sidan kan du också se alla skalorna på pianot (i alla tolv tonarter).
Andra skalor - här kan du se över 100 andra skalor på pianot (återigen i alla 12 tonarter). Skalorna används bara sällsynt och beskrivs därför inte på den här sidan.