Ett orkesterpartitur är en uppställning av notsystemen till alla instrumenten i en orkester. Med orkester menas i detta sammanhang en instrumental klassisk ensemble bestående av träblåsare, bleckblåsare, slagverksintrument och/eller stråkinstrument. Den här artikeln beskriver hur ett orkesterpartitur är uppbyggt. Strukturen är densamma oavsett storleken på orkestern, och artikeln kan därför användas för såväl stråkkvartett (fyra personer) som kammarorkester (ca. 50 personer) och symfoniorkester (ca. 100 personer).


1. Vem använder orkesterpartituret?
Orkesterpartituret används av orkesterns dirigent, så att han kan följa med i vad de olika instrumenten spelar, och när de spelar. Varje musiker i orkestern har vanligtvis en egen uppsättning noter, som bara innehåller den stämma (dvs. de toner) som han eller hon ska spela. I samband med musikanalys används också ofta orkesterpartituret, eftersom det på så vis är mycket lättare att få en översikt över musiken jämfört med att sitta med 50 olika notblad med en stämma på varje.

2. Uppställning
I orkesterpartituret står notsystemen till alla instrument i orkestern uppskrivna lodrätt ovanför varandra. Instrumenten delas upp i upp till fyra olika instrumentgrupper (alla grupperna behöver inte nödvändigtvis vara representerade i orkestern):
- Träblås
- Bleckblås
- Slagverk
- Stråkinstrument
Träblåsen noteras överst i orkesterpartituret, därefter noteras bleckblåsen, sedan slagverken och till sist (dvs. nederst) stråkinstrumenten. Inom varje instrumentgrupp finns det vidare regler för i vilken ordning de enskilda instrumenten ska noteras. Mer om det i avsnitt 3.

Alla notsystem i orkesterpartituret binds ihop med en lodrät linje på partiturets vänstra sida. I exemplet här är linjen markerad med rött:

Taktstrecken (de svarta lodräta linjerna i exemplet ovan) kan löpa genom hela partituret, eller vara uppdelade, som de är ovan mellan fagott 2 och horn. Vanligtvis delar man upp taktstrecken mellan varje instrumentgrupp, men det kan variera mycket (se exempel längst ner på sidan).

Varje instrumentgrupp är vanligen sammanbunden med en klammer på partiturets vänstra sida. På det sättet kan man lätt se uppdelningen av de olika instrumentgrupperna. I exemplet nedan är alla stråkinstrument sammanbundna med en klammer:


Inom varje instrumentgrupp kan det finnas eller en eller flera underklamrar. De används om fler än ett notsystem ska användas till flera musiker med samma instrument, som i exemplet nedan, där fyra hornspelare har fått ett notsystem var (underklammer markerat med rött):


Om flera notrader ska användas till en och samma musiker, noterar man ofta en så kallad ackolad till vänster i partituret, som binder ihop två eller flera notrader. Ackoladen används framför allt till notation av piano och harpa, då de instrumenten spelas av bara en musiker, men ofta noteras med två notrader.

Ackoladen används också till notation av flera percussioninstrument, om de spelas av samma musiker.

3. Instrumentgrupper
Som nämndes i föregående avsnitt finns det inom var och en av de fyra olika instrumentgrupperna en uppsättning regler för i vilken ordning de enskilda instrumenten ska noteras. Huvudregeln är att man ställer upp instrumenten efter tonhöjd, dvs. man noterar instrumentet med den högsta tonhöjden överst i gruppen och instrumentet med den lägsta tonhöjden längst ner - precis som man gör med sopran (S), alt (A), tenor (T) och bas (B) i ett körpartitur.

Instrumentens ordning i de olika instrumentgrupperna framgår av tabellen nedan:

TräblåsBleckblåsSlagverkStråkinstrument
(S) Flöjt
(A) Oboe
(T) Klarinett
(B) Fagott
(A) Horn
(S) Trumpet
(T) Trombon
(B) Tuba
Pukor
Percussion (med toner)
Percussion (utan toner)
(S1) 1:a violin
(S2) 2:a violin
(A) Viola
(T) Cello
(B) Kontrabas

Ordningen ovan varierar bara i sällsynta fall. Vid enstaka tillfällen ses cello och kontrabas dock noterade i samma notsystem.
Den klarsynte upptäcker kanske att bleckblåsarnas horn noteras överst i instrumentgruppen, fastän det inte är instrumentet med den högsta tonhöjden (det är trumpeten). Det beror dels på historiska orsaker (hornet var det första bleckblåsinstrumentet), och dels på att hornet ofta spelar tillsammans med träblåsintrumenten, och att det därför är praktiskt att det noteras intill dem.

Den tredje instrumentgruppen, slagverken, kräver en fördjupning. Den här gruppen skiljer sig åt i att den både innehåller som kan frambringa toner (tex. marimba och xylofon), och instrument som inte kan frambringa toner (tex. virvel- och bastrumma). Pukorna noteras alltid överst, ofta med en klammer till vänster. Därefter noteras percussioninstrumenten, på samma sätt med en klammer. Percussioninstrument som kan frambringa toner noteras ovanför percussioninstrument som inte kan det. Inom var och en av de två grupperna percussioninstrument gäller vidare att instrumenten med den högsta tonhöjden eller klangen noteras överst. Därför noteras exempelvis cymbaler ovanför virveltrumma och virveltrumma ovanför bastrumma.

4. Instrumentfamiljer
Flera av instrumenten i instrumentgrupperna betecknar i verkligheten en hel instrumentfamilj. Tex. finns klarinetten i hela 10 olika typer, varav flera av typerna vidare finns i flera olika stämningar. Klarinetten är därför ett exempel på en ganska stor instrumentfamilj. Kontrabasen är däremot inte en instrumentfamilj, eftersom det bara finns en typ av det instrumentet.
ppställningen av olika instrument i en instrumentfamilj följer samma princip som uppställningen av instrument i en instrumentgrupp: instrumentet med den högsta tonhöjden noteras överst. Exempelvis noteras sopraninoklarinetten ovanför sopranklarinetten, som noteras ovanför altklarinetten, osv.

5. Utökad instrumentation
Utöver instrumenten som nämndes i avsnitt 3 finns det ett antal andra instrument som med jämna mellanrum också ingår i exempelvis en symfoniorkester. Vissa av de vanligast använda instrumenten och deras placering i partituret tas upp nedan.

Harpa
Harpan noteras ofta precis ovanför violingruppen, men den kan också noteras precis ovanför eller under pianot (se pianots position nedan).

Keyboards (klaviatur)
Celesta, cembalo, piano och orgel är några av de vanligaste klaviaturinstrumenten. De noteras i nämnd följd (uppifrån och ner), direkt under slagverken.

Kör
Kören noteras i regel precis under klaviaturen. Kören ställs upp - som i normal körnotation - i ordningen sopran, alt, tenor och bas.

Saxofon
Saxofonen är ett träblåsinstrument, och bör därför noteras med träblåsen. Saxofonen noteras längst ner i träblåsgruppen, eftersom man vill behålla ordningen på de övriga träblåsinstrumenten. Saxofonen ses dock ibland också noterad längst ner i bleckblåsgruppen (som i exemplet nedan).

6. Angivelse av instrumentnamn
PPå orkesterpartiturets första sida anger man till vänster om varje notsystem namnet på det instrument som det hör till. På alla partiturets övriga sidor anges en förkortning av instrumentnamnet vid varje notsystem. Man kan välja att använde de svenska eller de engelska namnen för instrumenten. Förkorningarna anger man dock vanligen på engelska.
Ett antal vanliga orkesterinstruments engelska namn och förkortningar framgår av tabellen nedan.

Svenskt namnEngelskt namnEngelsk förkortning
PiccoloflöjtPiccoloPicc.
FlöjtFluteFl.
OboeOboeOb.
KlarinettClarinetCl.
FagottBassoonBsn.
AltsaxofonAlto saxophoneAlto / A. Sx.
TenorsaxofonTenor saxophoneTenor / T. Sx.
BarytonsaxofonBaritone saxophoneBari. / B. Sx.
HornHornHn.
TrumpetTrumpetTpt.
FlygelhornFlugelhornFlghn. / Flg. / Flug.
TrombonTromboneTbn.
BastrombonBass tromboneB. Tbn.
TubaTubaTba.
PukaTimpaniTimp.
KlockspelGlockenspielGlock
TriangelTriangleTri.
TamburinTambourineTamb.
CymbalerCymbalsCym.
VirveltrummaSnare drumS.D.
BastrummaBass drumB.D.
Gong-gongTam-tamT.-t.
XylofonXylophoneXyl.
CelestaCelesta / CelesteCel.
PianoPianoPno.
OrgelOrganOrg.
GitarrGuitarGtr.
HarpaHarpHp.
1:a violinViolin IVln. I
2:a violinViolin IIVln. II
ViolaViolaVla.
CelloCello / VioloncelloVc.
KontrabasContrabassCb.

Man kan eventuellt sätta plural-s efter förkortningarna (så att exempelvis Tpt. blir Tpts.), om det handlar om flera av samma instrument.
Till vänster i exemplet nedan är de fulla instrumentnamnen noterade, som man ska göra på sida 1 i partituret. På alla övriga sidor i partituret noterar man förkortningar, som visas till höger nedan.



7. Transponerande instrument
Flera av de instrument som normalt ingår i orkesterpartituret, tex. piccoloflöjten och klarinetten, är vad man kallar för transponerande instrument. Det är instrument som klingar i en annan tonhöjd än de noteras i. Det ska man vara uppmärksam på när man noterar ett instruments stämma, eller om man exempelvis analyserar harmonierna i ett orkesterpartitur. Läs mer om transponerande instrument här.

8. Exempel
Följande exempel på ett fullt orkesterpartitur är taget från slutet av Maurice Ravels Boléro (1928).
Lägg märke till ordningen på de olika instrumentgrupperna: först träblås, sedan bleckblås, slagverksinstrument och till sist stråkinstrument.