Även om man kan använda vanliga noter och beteckningar när man noterar melodier och ackord till gitarr, brukar man i många fall använda tabulaturnotation och ackorddiagram i stället. Det beror på att tabulatur och ackorddiagram är mer lämpade än vanliga noter och beteckningar för gitarrister, och på att de är lättare att lära sig.


1. Tabulatur
Tabulatur är ett notsystem bestående av sex vågräta linjer. Varje linje representerar en sträng på gitarren: den nedersta linjen motsvarar gitarrens tjockaste sträng och den översta linjen motsvarar den tunnaste strängen. Ett tabulatursystem inleds alltid med en så kallad TAB-klav, som anger att det rör sig om tabulaturnotation (även kallat TAB-notation):

Till höger om notsystemet står skrivet vilken sträng (och därmed ton) som varje enskild linje motsvarar.

Det finns gitarrister som stämmer strängarna annorlunda än så man vanligen gör. Om gitarrens stämning (av strängarna) avviker från det vanliga, kan man notera stämningen var och en av strängarna bredvid TAB-klaven:


Det finns också gitarrer med ett annat antal än sex strängar, och man kan därför stöta på tabulatursystem med ett annat antal än sex notlinjer:


När man ska notera toner i ett tabulatursystem använder man siffror och inte noter. Siffrorna placeras på en av de sex notlinjerna och anger vilket band man ska spela på motsvarande sträng. 0 betyder lös sträng (dvs. inget band), 1 betyder första band, 2 betyder andra band, osv. En tvåa på översta notlinjen anger alltså att gitarrens tunnaste sträng ska spelas, och att man ska trycka ner strängen vid andra band.
Om siffrorna står skrivna ovanför varandra ska de strängarna spelas samtidigt. Tabulatursystemet kan förses med taktartsangivelse (som nedan - 4/4).


För att bestämma hur länge varje ton ska klinga använder man notvärden (som vid vanliga noter). Om du inte reda känner till de olika notvärdena kan du läsa det här avsnittet om notvärden.
Notvärden skrivs - som kan ses i exemplet nedan - ovanför tabulaturen. Lägg märke till att det inte är någon skillnad på notationen av en halvnot och en fjärdedelsnot, vilket kan skapa förvirring.

Se exempel på notation av punkterade noter i det förra notexemplet.

Pauserna är också de samma som vid vanlig notskrift. Lägg dock märke till att de noteras på en annan plats i notsystemet än normalt, eftersom ett tabulatursystem har en extra linje jämfört med ett vanligt notsystem med fem linjer.


2. Förenklad tabulatur
Den förenklade tabulaturen är uppbyggd på samma sätt som den vanliga. Skillnaden mellan de två är att den vanliga tabulaturen är grafisk (dvs. den kan bara göras med ett notprogram), och att den förenklade skrivs med tecken på tangentbordet. En annan väsentlig skillnad mellan de två typerna är att den förenklade tabulaturen inte innehåller information om noternas längd (notvärdena), och att man därför måste ha hört melodin innan man kan spela den rätta rytmen.

Den förenklade tabulaturen är lätt att lära sig, eftersom man inte behöver bekymra sig om notvärdena, och används därför ofta av amatörgitarrister.

Den förenklade tabulaturen finns också i en utökad version, där notvärdena också finns med. Det gör det lite svårare att läsa, men i gengäld kan man spela den rätta rytmen utan att först ha hört melodin. Notvärdena noteras med hjälp av en linje med bokstäver över själva tabulaturen:

Varje bokstav motsvarar ett specifikt notvärde (se nedan). Genom att sätta en punkt efter bokstaven kan man punktera noten. Lägg märke till att tabulaturen nu är indelad i takter, och att den därför bör förses med en taktartangivelse (det ser man dock sällan).

Bokstävernas betydelse
Whelnot (whole note)
Hhalvnot (half note)
Qfjärdedelsnot (quarter note)
Eåttondelsnot (eight note)
Ssextondelsnot (sixteenth note)
Ttrettioandradelsnot (thirty-second note)
Xsextiofjärdedelsnot (sixty-fourth note)
.punkterad not (dotted note)
|-n-|tuplets, där talet n anger vilken sorts tuplet det rör sig om (2 = duoler, 3 = trioler osv.) (n-tuplets)

3. Särskilda gitarrtekniker
Till gitarr finns det ett antal speciella speltekniker. Till exempel kan man benda (böja) strängarna, så att tonhöjden ändras i nedåtgående eller uppåtgående riktning (dvs. så att tonen blir lite lägre eller högre). Varje teknik har - som syns i tabellen sist i det här avsnittet - sin egen symbol/bokstav. Symbolerna/bokstäverna kan dock variera lite beroende på källan.

I vanlig tabulatur noterar man normalt symbolerna/bokstäverna över tabulaturen. Om flera toner spelar samtidigt gäller symbolen/bokstaven för alla tonerna, om inget annat anges.


I förenklad tabulatur noterar man symbolerna/bokstäverna precis efter tonerna (siffrorna). Här gäller symbolen/bokstaven bara för en ton, även om flera toner spelas samtidigt. Symbolen/bokstaven ska därför noteras flera gånger om man vill att den ska gälla för flera samtidigt spelade toner.


Symbol Teknik
h hammer-on
p pull-off
b benda strängen uppåt
r släpp bend
/ slide upp
\ slide ner
v vibrato (kan också skrivas som: ~)
t högerhandstap
s legato slide
S shift slide
NH natural harmonic (kan också skrivas som: * )
AH artificial harmonic (kan också skrivas som: [n])
TH tapped harmonic (kan också skrivas som: n(n))
tr drill
T tap
TP tremolo picking
PM palm muting (kan också skrivas som: _ )
\n/ tremoloarm sänks; n = hur långt den ska sänkas
\n tremolo arm ner
n/ tremolo arm upp
= håll bend
<> volume swell (högre/lägre)
x muted slash
o single note slash
·/. pick slide

4. Ackorddiagram
Som tillägg till ackordbeteckningarna kan man när man noterar ackord till gitarr använda så kallade ackorddiagram. Ackorddiagrammen står oftast under ackordnamnen, och visar för gitarristen hur ackorden ska tas på gitarr:

Man bör inte nöja sig med att bara notera ackorddiagrammen, då gitarristen i så fall inte kan se vilket ackord diagrammet visar. Ackorddiagram bör därför alltid stå tillsammans med namnen på ackorden.

Ackorddiagrammen består av fyrkantiga rutor:

Varje lodrät linje motsvarar en sträng på gitarren, och varje vågrätt mellanrum (mellan två vågräta linjer) motsvarar ett band på gitarren. De fyrkatiga rutorna finns i olika varianter, beroende på hur många strängar gitarren har. De flesta gitarrer har dock sex strängar, och man använder därför nästan alltid rutor med sex lodräta linjer.

Den lodräta linjen längst till vänster motsvarar gitarrens tjockaste sträng, medan den lodräta längst till höger motsvarar den tunnaste. Det översta vågräta mellanrummet motsvarar första band på gitarren, det näst översta andra band, och så vidare.

De fyrkantiga rutorna fylls med svarta prickar som sätts på de strängar och band där man ska sätta fingrarna. I exemplet längst till vänster nedan ska man därför sätta ett finger på andra band på den femte strängen och ett finger på andra band på den fjärde strängen:

Alla strängar man har satt ett finger på (dvs. alla strängar med en svart prick på) ska spelas. Om en lös sträng ska spelas (dvs. en sträng som inte har något finger på), noteras det med en cirkel ovanför strängens linje (som visas ovan). I alla de tre ovanstående exemplen ska alltså alla sex strängarna spelas.

Om en lös sträng inte ska spelas, skriver man ett kryss ovanför linjen, som visas nedan.


Om det översta mellanrummet ska motsvara något annat än första band, kan man notera det med en siffra som motsvarar det band man vill åt, till höger om mellanrummet. Siffran kan eventuellt följas av bokstäverna 'fr' (av engelskans fret 'band').

'5fr' anger då att det översta mellanrummet representerar femte band på gitarren, att det näst översta representerar sjätte band, osv.

Det kan ibland vara en båge mellan två svarta prickar. Den anger då att man ska lägga fingret (vanligen pekfingret) platt mot alla de strängar som den sträcker över. På så sätt kan man hålla nere flera strängar med bara ett finger.

Bågen börjar och slutar alltid på samma band, och det är bara det band som de svarta prickarna står på som den gäller för.
Ackord där man håller ett finger mot flera band kallas för barréackord.