Generalbas är ett notationssätt från barocken (ca. 1600-1750), där man noterar ackord till ett musikstycke med hjälp av basnoter med tillhörande symboler. Det var lättare än att notera ackorden med noter, och det gjorde det lättare för musikern att spela efter noterna. Idén bakom generalbasen påminner på många sätt om det ackordbeteckningssystem vi använder idag.
Generalbasnotationen används inte längre, men man kan stöta på den i många äldre noter.


1. Symbolernas uppbyggnad
Generalbasen noteras utifrån en baston skriven med noter. Här är ett exempel på generalbasnotation:



Symbolerna noteras i regel under bastonerna, men det kan också noteras ovanför. Symbolerna kan bestå av siffror och förtecken.

Siffror
Varje siffra motsvarar ett intervall över bastonen som ska spelas samtidigt som bastonen. Siffrorna som kan användas, och de intervall de representerar, är:
2 (sekund), 3 (ters), 4 (kvart), 5 (kvint), 6 (sext), 7 (septima), 8 (oktav), 9 (nona) og 10 (decima)

Siffrorna syftar på de skalegna intervallen, det vill säga de intervall som kan bildas med toner från tonarten. Intervallens storlek beror därför på tonarten och bastonen. Tonarten C-dur har exempelvis inga fasta förtecken, så när man skapar intervaller utifrån en baston i C-dur, ska alla intervallen bildas med hjälp av bastonen och en stamton (de vita tangenterna på pianot). En trea kan alltså ange en stor, en liten, en överstigande såväl som en förminskad ters:


Det kan stå flera tal ovanför varandra, vilket betyder att man ska spela flera intervall, räknade från bastonen, samtidigt. Exempelvis anger siffrorna 5 och 3 ovanför varandra att man ska spela både kvinten och tersen. Siffrorna visar bara ackordets innehåll, inte positionen hos de olika tonerna. Man kan därför lika gärna byta plats på tonerna, så länge bastonen alltid är den lägsta. I notexemplet nedan finns någar exempel.


Lägg märke till att man gärna får spela bastonen även i högerhanden, alltså fördubbla den.

Förtecken
Om man vill höja eller sänka ett intervall kan man använda förtecken. Ett förtecken gäller bara för det intervall det är noterat vid, och bara vid den aktuella bastonen. Vid nästa baston upphävs alla förtecken, även om samma baston upprepas.

Ett intervall kan höjas med en halvton på tre sätt:
- genom att sätta ett (kors) före (eller mer sällan, efter) siffran
- genom att sätta ett + före (eller mer sällan, efter) siffran
- genom att dra ett streck genom siffran

Korset används oftast. Vid genomstrykna noteras strecken som visas på bilden nedan:

Siffrorna 3 och 10 kan inte genomstrykas. Där används vanligen istället ett .

Ett intervall kan sänkas med en halvton på två sätt:
- genom att sätta ett (b) före (eller mer sällan, efter) siffran

Återställningstecken kan noteras före en siffra om det enligt musikstyckets tonart är ett förtecken för den ton som man landar på när man bildar intervallet. Man kan därigenom höja eller sänka intervallet med en halvton, beroende på om förtecknet är ett kors eller ett b. Om man exempelvis vill skapa en liten ters utifrån bastonen d i tonarten G-dur, måste man sätta ett återställningstecken före tersen, eftersom man annars skulle landa på tonen fiss (då tonarten G-dur har ett kors för tonen f), och då få en stor ters.

Notexemplet nedan visar exempel på användningen av de olika förtecknen.


2. De olika symbolerna och deras förkortningar
Av överskådlighetsskäl skriver man inte ut alla ackord med siffror, och i de flesta av beteckningarna är vissa intervall underförstådda. En ensam sjua betyder exempelvis att man ska spela tersen, kvinten och septiman, och om det inte står någon symbol under en baston betyder det att man ska spela tersen, kvinten och oktaven.

I tabellen nedan visas några av de vanligaste symbolerna och vad de betyder. Beteckningarna kan varieras på många sätt, bland annat med förtecken, så alla variationer visas inte i tabellen. Här används bara kors och b:n som förtecken - det kunde lika gärna ha varit några av de andra typerna av förtecken (+, bakåt- och framåtlutande streck).
Lägg märke till att flera av symbolerna kan förkortas på olika sätt, och att ett förtecken alltid gäller för tersen om det noteras ensamt (dvs. varken före eller efter en siffra).

Symbol
Spelas
Inget
tasto solo
(t.s)
Endast bastoner spelas.
Upphävs med texten accompagnato eller med en ny siffersymbol.

(rät linje)
Harmonin fortsätter, men bastonen ändras. Noteras efter en annan symbol.
2
3
4
4  3  
Bastonen hålls kvar, medan ackordet ändras (kvartkvintförhållning upplöses)
5
  
Symbol
Spelas
6
7
7  6  
Bastonen hålls kvar, men ackordet ändras
  
Bastonen hålls kvar, men ackordet ändras
8Endast bastonen spelas, dvs. unisont, men med oktavfördubbling
all'unisonoEndast bastoner spelas, dvs. unisont, men med oktavfördubbling. Upphävs med texten accompagnato eller med en ny siffersymbol.
all'ottavaSom all'unisono
9
9  8  
Bastonen hålls kvar, men ackordet ändras
10Bastonen spelas med parallella decimor


3. Utförande
Generalbasen spelas på ett ackordinstrument som exempelvis orgel, piano, harpa eller cembalo. Den ackompanjerar vanligtvis en melodi, som sjungs eller spelas instrumentalt, och det kan utöver det finnas med många andra instrument i framförandet.

Generalbasen spelas tre- eller fyrstämmigt i mellanregistret från omkring c' till g''. Basgången som noteras med noter spelas samtidigt. Generalbasen följer harmonilärans vanliga regel om att man rör sig med så små steg som möjligt till nästa ackord, alltså med stegvis stämföring. Man ska eftersträva jämna linjer, där harmonin tydligt framträder, men utan att den står i vägen för, och stör, melodin. Eftersom generalbasen bara ska fungera som en bakgrund, måste man använda stämföring som annars inte är tillåten, till exempel parallella oktaver och parallella kvinter. Det är också tillåtet att använda genomgångstoner och ackordutvidgningar när man tycker att det passar.

Det ges stor frihet när man ska spela generalbas, bland annat för att symbolerna inte säger något om tonernas exakta position. De säger heller inget om vilken teknik man ska använda när man spelas ackorden, och man kan därför fritt välja om man vill spela samklingande ackord, brutna ackord eller något helt annat. Musikern måste alltså improvisera ett ackordackompanjemang utifrån generalbasen, och det är upp till det är upp till honom eller henne att bestämma hur det ska spelas. Det förväntas dock att ackompanjemanget passar till styckets karaktär, och att det stämmer överens med barock-spelstilen.

Nedan visas tre olika exempel på hur generalbasexemplet från början av artikeln kan spelas. I det första exemplet spelas samklingande ackord, i det andra exemplet spelas brutna ackord med enstaka genomgångstoner, i det sista exemplet markerar en ackordton varje slag, och det är en stegvis uppgång av parallella terser i takt 3.








Om basstämman består av många snabbare notvärden spelar man i regel inte ett nytt ackord på varje baston. I två- eller fyrdelade taktarter (tex. 2/4, 4/4 och 2/8) spelar man vanligtvis bara ett nytt ackord på varannan eller var fjärde not, beroende på tempot. I tredelade taktarter (tex. 3/4 och 3/8) spelas man i regel bara ett nytt ackord på det första och tredje taktslaget - om tempot är väldigt snabbt dock bara på det första. Det förutsätter självklart att siffersymbolerna inte anger något annat.
Lägg märke till att ackord har utelämnats på flera av bastonerna i exemplet nedan.