Musikipedia: Musikteori

Funktionerna som är med i listan över funktioner finns i otaliga variationer. Vanligtvis ses variationer där funktionens grundton är ändrad, där funktionen har utökats med fler toner, eller där funktionen har en eller flera alterationer.

Alla funktioner kan ha vilken annan ackordton som helst än grundtonen i basen. Om det är fallet noteras bastonen genom att man skriver en liten siffra som anger bastonens steg, i förhållande till skalan som hör till ackorden, under funktionssymbolen.
Om tersen är i basen noteras därför en trea under symbolen, kvinten: 5, septiman: 7, sänkt kvint: b5, höjd septima: #7, osv.
Man använder bara # och b i notationen om bastonen ligger utanför skalan som hör till funktionen. Tonika med stor septima i basen noteras alltså med en sjua, eftersom septiman normalt är stor. Tonika med liten septima i basen noteras b7 - dock har ackordet ofta en dominantfunktion och analyseras därför gärna inte som tonika. Dominant med liten septima i basen noteras med en sjua eftersom septiman normalt är liten.

Exempel:


Om det finns en förhållning i basen som upplöses, noteras de två bastonerna med ett streck emellan. Exempelvis noteras en kvartsförhållning som upplöses i basen (dvs. kvarten upplöses till tersen) med 4-3 under funktionssymbolen:


Ackord med grundtonen i basen kallas grundackord, tersen i basen kallas sextackord, kvinten i basen kallas kvartsextackord, septiman i basen kallas sekundackord.

Alla funktioner kan utökas med en eller flera tilläggstoner eller vara altererade i större eller mindre grad. Exempelvis är dominantseptimackordet en funktion med en tilläggston (den lilla septiman). Funktioner med tilläggstoner och alterationer noteras i funktionsanalysen med tilläggen och alterationerna som vid normal ackordanalys. Dock gäller det för alla tilläggstoner att det bara noteras om tonen är stor eller liten om utökningen faller utanför skalan som hör till funktionen (ex: en tonika med tillagd stor septima noteras bara T⁷, eftersom septiman i normalfallet är stor).

Följande symboler används till notation av höjda eller sänkta alterationer och tilläggstoner.
^# eller : höjd alteration eller tilläggston
^b eller : sänkt alteration eller tilläggston

Symbolerna kan placeras på följande sätt:
Dominantseptimackord med höjd kvint:
Dominantseptimackord med sänkt kvint:
De två förstnämnda notationssätten är lämpligast att använda, eftersom notationerna i alternativ tre och fyra lätt kan förväxlas; det kan i det tredje notationssättet på den översta linjen uppstå tvivel om huruvida det är septiman som är höjd eller kvinten som är sänkt.