Klicka här för att komma tillbaka till översikten.
Läs också introduktionen till funktioner i funktionsanalys här.

Tonika
Symbol i dur: T
Symbol i moll: t
Exempel i C-dur: C
Exempel i C-moll: Cm
Beskrivning: Beteckning för treklangen som ligger på tonarterns första steg, dvs. grundackordet i den skala som ligger till grund för tonarten. Tonikan är centrum för den tonala kadensen, och utgör normalt en tonal kompositions vilopunkt, tex. vid kompositionens slut. Tonikan är en av de tre huvudfunktionerna (tonika subdominant och dominant).
De flesta kompositioner både börjar och slutar på tonika. Det gäller tex. i 'Love Me Tender', som både börjar och slutar på tonikan G-dur:


I molltonarter är tonikan i moll - det kan illustreras med den fullständiga helkadens, nedan i C-dur respektive C-moll:




Tonika med 'x' i basen
Symbol i dur:
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: C/x
Exempel i C-moll: Cm/x
Beskrivning: Se funktioner där grundtonen inte är i basen. Om tonikan har kvinten basen och kommer på ett obetonat taktslag, analyseras ackordet som en tonika med kvint i basen. Om tonikan med kvint i basen kommer på ett betonat taktslag, analyseras ackordet som ett dominantkvartsextackord.

Tonikaparallell
Symbol i dur: Tp
Symbol i moll: tP
Exempel i C-dur: Am
Exempel i C-moll: Eb
Beskrivning: Beteckning för ackordet som ligger parallellt med tonikan i kvintcirkeln. Är tonikan i dur är tonikaparallellen alltid i moll, och tvärtom. I durtonarter ligger tonikaparallellen på skalans sjätte steg, medan den i molltonarter ligger på skalans tredje steg.
Nedan är ett exempel i D-dur (från 'Nattergalen på sin gren'). Lägg märke till tonikaparallellen (Bm) i takt tre:


Tonikavariant
Symbol i dur: Tv
Symbol i moll: tV
Exempel i C-dur: Cm
Exempel i C-moll: C
Beskrivning: Beteckning för ett förstastegsackord när detta har ändrats från moll till dur eller tvärtom, jämfört med tonikan. I dur är tonikavarianten alltså ett mollackord, och i moll ett durackord.

Tonikakontraparallell
Symbol i dur: Tk
Symbol i moll: tK
Exempel i C-dur: Em
Exempel i C-moll: Ab
Beskrivning: Beteckning för ackordet som ligger en stor ters ovanför tonikan, när tonikan är i dur (dvs. i dur-tonarter), och ackordet som ligger en stor ters under tonikan, när tonikan är i moll (dvs. i molltonarter).

I dur kommer tonikakontraparallellen ur en kombination av ackordomvändning och användandet av en genomgångston, som framgår av exemplet nedan:


Exemplet ovan i C-dur illustrerar hur genomgångstonen (b) i melodin gör så att att tonikan med ters i basen ändras till Em (tonikakotraparallell).

Molltonikakontraparallell
Symbol i dur: ToK
Symbol i moll: - (i molltonarter är tonikan alltid moll. Tonikakontraparallellfunktionen används därför i stället)
Exempel i C-dur: Ab
Exempel i C-moll: -
Beskrivning: Beteckning för ackordet som ligger en stor ters under tonikan (i durtonarter), dvs. när tonikakontraparallellfunktionen till tonikan i moll spelas, även om tonikan är i dur.

Subdominant
Symbol i dur: S
Symbol i moll: s
Exempel i C-dur: F
Exempel i C-moll: Fm
Beskrivning: Beteckning för treklangen som ligger på tonartens fjärde steg (eller med andra ord: det ackord vars grundton befinner sig en kvint under skalans grundton), dvs. steget under (det viktigaste ackordet efter tonikan, nämligen) dominanten. Subdominanten kallas ibland för tonartens underdominant. Subdominanten följs ofta av en tonika eller dominant. Den har en ledande effekt mot tonikan, men inte på samma sätt som dominanten, som har ledtonen till tonikan.
I 'Nattergalen på sin gren' följs subdominanten i takt 2 av tonika:


Om tonikan uppfattas som "hemma" kan subdominanten uppfattas som "tillfälligt borta". Subdominanten är en av de tre huvudfunktionerna (tonika, subdominant och dominant).
I molltonarter är subdominanten i moll - det kan illustreras med den fullständiga helkadens, nedan i C-dur och C-moll:




Subdominant med 'x' i basen
Symbol i dur:
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: F/x
Exempel i C-moll: Fm/x
Beskrivning: Se funktioner där grundtonen inte är i basen.

Subdominantparallel
Symbol i dur: Sp
Symbol i moll: Sp
Exempel i C-dur: Dm
Exempel i C-moll: Ab
Beskrivning: Beteckning för ackordet som ligger parallellt med subdominanten i kvintcirkeln. Ackordet är alltid i moll om subdominanten är i dur, och tvärtom. I durtonarter ligger subdominantparallellen på skalans andra steg, medan den i molltonarter ligger på skalans sjätte steg.
Nedan är ett exempel i D-dur (från 'Nattergalen på sin gren'). Lägg märke till subdominantparallellen (Em) i takt tre:


Subdominant med tillagd sext
Symbol i dur: S6
Symbol i moll: s6
Exempel i C-dur: F6
Exempel i C-moll: Fm6
Beskrivning: Beteckning för en subdominant med tillagd sext. Var uppmärksam på att det är den stora sexten som är tillagd - både i dur och moll.

Ofullständig subdominant
Symbol i dur: (genomstruket S)
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: Dm/f
Exempel i C-moll: Do/f
Beskrivning: Beteckning för en subdominant med tillagd sext som är ofullständig i eftersom kvinten är utelämnad. Var uppmärksam på att grundtonen alltid fördubblas, och att det är den stora sexten som är tillagd - både i dur och moll. Kan också kallas ofullkomlig subdominant.

Subdominantens subdominant
Symbol i dur: SS
Symbol i moll: ss
Exempel i C-dur: Bb
Exempel i C-moll: Bbm
Beskrivning: Beteckning för subdominantens subdominant, med grundton en kvint under subdominanten. Den förhåller sig till subdominanten så som subdominanten förhåller sig till tonikan, dvs. i kvartsfall, och har huvudsakligen en roll i dur.

Neapolitanskt sextackord
Symbol i dur: Sn
Symbol i moll: Sn
Exempel i C-dur: Db/f
Exempel i C-moll: Db/f
Beskrivning: Beteckning för en ofullständig mollsubdominant med sänkt sext. Ackordet är ofullständigt eftersom kvinten i ackordet är utelämnad. I C-dur består en mollsubdominant med tillagd sext av tonerna F, Ab, C och Db. Utelämnar man kvinten, dvs. gör ackordet ofullständigt, är tonerna F, Ab och Db kvar. De bildar tillsammans ett Db-durackord med F i basen (Db/f). Den neapolitanska subdominanten ligger alltså på tonartens sänkta andra steg, och har tersen i basen.

Mellansubdominant
Symbol i dur: (S)
Symbol i moll: (s)
Exempel i C-dur: Flera möjligheter
Exempel i C-moll: Flera möjligheter
Beskrivning: Beteckning för ett skalafrämmande ackord som ligger en kvint under ett ackord inom skalan (där båda ackorden är i antingen moll eller dur), och som den då förhåller sig som subdominant till.

Subdominantvariant
Symbol i dur: Sv
Symbol i moll: sV
Exempel i C-dur: Fm
Exempel i C-moll: F
Beskrivning: Beteckning för ett fjärdestegsackord i moll om subdominanten är i dur, eller dur om subdominanten är i moll.

Subdominantkontraparallell
Symbol i dur: Sk
Symbol i moll: sK
Exempel i C-dur: Am
Exempel i C-moll: Do
Beskrivning: Beteckning för ackordet som ligger en stor ters över subdominanten i durtonarter, och en stor ters under subdominanten i molltonarter. I dur kommer subdominantkontraparallellen ur en kombination av ackordomvändning och användandet av en genomgångston, som framgår av exemplet nedan:


Exemplet ovan i C-dur illustrerar hur genomgångstonen (e) i melodin gör så att subdominanten med ters i basen ändras till Am (subdominantgenomgång).

Dominant
Symbol i dur: D
Symbol i moll: D (om dominanten är i dur), d (om dominanten är i moll)
Exempel i C-dur: G
Exempel i C-moll: G, Gm
Beskrivning: Beteckning för treklangen som ligger på tonartens femte steg. Dominanten leder tillbaka till tonikan - den har en spänning som gör att örat gärna vill få den upplöst till tonika. Dominanten är nästan alltid i dur; både i dur- och molltonarter. Det beror på att ledtonen (tersen) till tonikan på det sättet behålls. Nedan är den den fullständiga helkadens uppskriven i C-dur respektive C-moll:




Lägg märke till tersen i dominanten (tonen b) som leder tillbaka till tonikan. Denna ledtonseffekt skulle inte ha varit alls lika stor om dominanten hade varit i moll (i så fall hade tersen varit sänkt ett steg till bb och därmed inte haft den ledande effekten till c).

I 'Love Me Tender' används en dominant i tredje takten (D) som följs av tonika (G):


Om dominanten har en liten septima tillagd (vilket är väldigt vanligt), ska den kallas dominantseptimackord. Dominanten är en av de tre huvudfunktionerna (tonika, subdominant och dominant).

Dominant med 'x' i basen
Symbol i dur:
Symbol i moll: (om dominanten är i dur), (om dominanten är i moll)
Exempel i C-dur: G/x
Exempel i C-moll: G/x, Gm/x
Beskrivning: Se funktioner där grundtonen inte är i basen.

Dominantseptima
Symbol i dur: D7
Symbol i moll: D7 (om dominantseptimackordet är i dur), d7 (om dominantseptimackordet är i moll),
Exempel i C-dur: G7
Exempel i C-moll: G7, Gm7
Beskrivning: Beteckning för en dominant med en liten septima tillagd. Septiman förstärken dominantens ledande effekt mot tonikan. Detta ackord är unikt i att det är det enda ackordet som springer ur en durtreklang med en liten septima. Detta ackord har på så sätt en central plats i det dur-moll-tonala systemet, i och med att det otvetydigt bestämmer tonarten och leder till tonikan.
I 'Love Me Tender' används ett dominantseptimackord i den tredje takten (D7) som följs av tonika (G):


Dominantnona
Symbol i dur: D9
Symbol i moll: D9
Exempel i C-dur: G9
Exempel i C-moll: G7(b9)
Beskrivning: Beteckning för ett dominantseptimackord med en nona tillagd. Lägg märke till att det är en stor nona i durtonarter och en liten nona i molltonarter.

Ofullständig dominant
Symbol i dur: (genomstruket D)
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: Bm(b5)
Exempel i C-moll: Bm(b5)
Beskrivning: Beteckning för ett dominantseptimackord där grundtonen är utelämnad - därav "ofullständig". Ackordet syns sällan som grundackord - oftast som sextackord. Den ofullständiga dominanten är uppbyggd från tersen i det motsvarande fullständiga dominantseptimackordet, dvs. från ledtonen; ackordbeteckningen blir därför utifrån den tonen. Kan också kallas ofullkomlig dominant.

Ofullständig dominantnona
Symbol i dur: 9
Symbol i moll: 9
Exempel i C-dur: Bø (Bm7(b5))
Exempel i C-moll: Bo7
Beskrivning: Beteckning för ett dominantnonackord där grundtonen är utelämnad - därav "ofullständig". Det ofullständiga dominantnonackordet är upbyggt från tersen i det motsvarande fullständiga dominantnonackordet, dvs. från ledtonen; ackordbeteckningen blir därför utifrån den tonen. Kan också kallas ofullkomlig dominantnona.

Tritonussubstitut (till dominanten)
Symbol i dur: D7sub, eller i enstaka fall D7(trit.). Se ett tredje notationssätt i slutet av det här avsnittet.
Symbol i moll: D7sub, eller i enstaka fall D7(trit.). Se ett tredje notationssätt i slutet av det här avsnittet.
Exempel i C-dur: Db7
Exempel i C-moll: Db7
Beskrivning: Beteckning för ett dominantseptimackord som har ersatts med ett tritonusbesläktat dominantseptimackord (dvs. ett nytt dominantseptimackord med grundton en tritonus över det gamla dominantseptimackordets grundton). Db7 är alltså ett tritonusbesläktat dominantseptimackord till G7 och därför tritonussubstitutionen till G7.

De två ackorden påminner mycket om varandra, och just därför kan det ena ersätta det andra. Ackordet Db7 är detsamma som ett ofullständigt G7 (dvs. ett G7 utan grundton) med sänkt kvint i basen och en tillagd liten nona.
Tonen f är gemensam för båda ackorden (ters i Db7, septima i G7), och tonerna b (ters i G7) och cess (septima i Db7) är enharmoniska, dvs. samma ton. Ters och septima är alltså samma ton i båda ackorden, bara utbytta mot varandra. De två andra tonerna i Db7 (ass och dess) utgör sänkt nona respektive sänkt kvint i förhållande till G7.

Tritonussubstitutioner ses mer sällan också på andra ackord än dominantseptimackorden. I de fallen noteras först ackordets funktion, och sedan sub eller (trit.) efter, tex tritonussubstituerad:
- subdominant: Ssub eller S(trit.)
- bidominant: (D)sub eller (D)(trit.)
- tonika: Tsub eller T(trit.)

Notation med hjälp av alterationer
I stället för att använda beteckningarna D7sub eller D7(trit.) kan man också notera en tritonussubstitution med hjälp av alterationer. Eftersom en tritonussubstitution till en dominant är samma ackord som ett dominantseptimackord med sänkt nona och sänkt kvint i basen, kan en tritonussubstitution också noteras:

Om tritonussubstitutionen har tersen i basen noterar man:

eftersom tritonussubstitutionens ters är septiman i det ackord som det är substitution till.

Dominantkvartackord
Symbol i dur:
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: Gsus
Exempel i C-moll: Gsus
Beskrivning: Beteckning för en dominant där tersen är ersatt av kvarten. Detta ackord upplöses ofta genom att kvarten faller tillbaka till ters (Gsus -> G) eller genom att man går tillbaka till tonika. Symbolen för upplösning av kvartkvintförhållningen är eller vid kvartkvintförhållningen och D vid upplösningen.
Tonika och subdominant i kvart-kvintförhållning förekommer också, men det är sällan.

Dominantkvartsextackord
Symbol i dur:
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: C/g
Exempel i C-moll: Cm/g
Beskrivning: Beteckning för en dominant där tersen och kvinten är ersatta av kvarten och sexten. Lägg märke till att kvinten ersätts av en stor sext i dur, medan den ersätts av en liten sext i moll. Dominanter i kvartsextförhållning upplöses ofta genom att gå tillbaka till den vanliga dominanten (i dur: C/g -> G eller i moll -> G). Symbolen för upplösning av kvartsextförhållningen är eller vid kvartsextförhållningen och D vid upplösningen (som i notexemplet nedan).
Lägg märke till att dominanter i kvartsextförhållning beskrivs i ackordanalys som tonika med kvint i basen (ex. i C-dur: C/g).

Dominanter i kvartsextförhållning kommer ofta i slutet av en komposition eller en fras. Till exempel i 'Nattergalen på sin gren', där de två sista ackorden, D/a och A, är i dominantkvartsextförhållning och (upplösning till) dominant.


Mellandominant (utan/med septima)
Symbol i dur: (D) [x] eller (D7) [x] (mellandominant till funktionen inom hakparentes, som noteras om den inte följer direkt efter mellandominanten)
Symbol i moll: (D) [x] eller (D7) [x]
Exempel i C-dur: Flera möjligheter
Exempel i C-moll: Flera möjligheter
Beskrivning: Beteckning för en dominant som är dominant till ett annat ackord än tonikan. Mellandominanten är väldigt vanlig, bla. som dominantens dominant (dvs. som dominant till dominanten), och spelar en avgörande roll inom tonal musik, bla. i samband med modulation och vissa former av sekvensering. Exempel på mellandominanter i C-dur kan vara A7 som är dominant till subdominantparallellen (Dm), B7 som är dominant till dominantparallellen (Em) och Eb7 som är dominant till molltonikakontraparallellen (Ab).
Om ackordet som mellandominanten är dominant till inte kommer direkt efter den, noteras detta ackord inom hakparentes efter funktionssymbolen. Om ackorder som mellandominanten är dominant till kommer direkt efter den, noteras detta med en pil som pekar mot det ackordets funktionssymbol, som visas:

I 'Side by Side' finns en mellandominant i den tredje sista takten (D7) till subdominantparallellen (Gm7) i den näst sista takten:


Ofullständig mellandominant (utan/med septima)
Symbol i dur: () [x] (mellandominant till funktionen inom hakparentes, som noteras om den inte följer direkt efter mellandominanten)
Symbol i moll: () [x]
Exempel i C-dur: Flera möjligheter, exempelvis Eo (E dim) och Co (C dim)
Exempel i C-moll: Flera möjligheter, exempelvis Eo (E dim) och Co (C dim)
Beskrivning: Beteckning för ett mellandominantseptimackord där grundtonen är utelämnad - därav "ofullständig". Ackordet ses sällan som grundackord - oftast som sextackord (dvs. med tersen i basen). Den ofullständiga mellandominanten är uppbyggd från tersen i det motsvarande fullständiga mellandominantseptimackordet, dvs. från ledtonen; ackordanalysen utgår också från denna ton.
Om ackordet som den ofullständiga mellandominanten är dominant till inte kommer direkt efter den, noteras detta ackord inom hakparentes efter funktionssymbolen. Om ackordet som den ofullständiga mellandominanten är dominant till kommer direkt efter den, noteras detta med en pil som pekar mot det ackordets funktionssymbol (som vid en vanlig mellandominant).
Kan också kallas ofullkomlig mellandominant.

Dominantparallell
Symbol i dur: Dp
Symbol i moll: dP
Exempel i C-dur: Em
Exempel i C-moll: Bb
Beskrivning: Beteckning för ackordet som ligger parallellt med dominanten i kvintcirkeln. Ackordet är alltid i moll om dominanten är i dur, och tvärtom. I durtonarter ligger dominantparallellen på skalans tredje steg, medan den i molltonarter ligger på det sjunde steget.

Nedan är ett exempel i D-dur (från 'Nattergalen på sin gren'). Lägg märke till dominantparallellen (F#m) i takt två:


Dominantvariant
Symbol i dur: Dv
Symbol i moll: dV
Exempel i C-dur: Gm
Exempel i C-moll: G
Beskrivning: Beteckning för ett femtestegsackord när det är i moll om dominanten är i dur, och omvänt. Lägg märke till att i molltonarter är utgångspunkten att dominanten är i dur - i molltonarter kan beteckningen dominantvariant därför bara användas om tonarten bygger på en ren mollskala (där man utgår från att dominanten är i moll).

Dominantkontraparallell
Symbol i dur: Dk
Symbol i moll: dK
Exempel i C-dur: Bo
Exempel i C-moll: Eb
Beskrivning: Beteckning för ackordet som ligger en stor ters över dominanten, i durtonarter, och det som ligger en stor ters under dominanten i molltonarter. I durtonarter kommer dominantkontraparallellen ur en kombination av ackordomvändning och användandet av genomgångston:


Exemplet ovan i C-dur illustrerar hur genomgångstonen (f) i melodin gör så att dominanten med ters i basen ändras till Bdim (dominantkontraparallell). Kontraparallellackorden av dominanten i såväl dur som moll resulterar i en förminskad treklang, och betecknas i funktinsanalysen normalt som ofullständig dominant.

Dominantens dominant
Symbol i dur: DD
Symbol i moll: DD
Exempel i C-dur: D
Exempel i C-moll: D
Beskrivning: Beteckning för den vanligaste mellandominanten, nämligen dominantens dominant, dvs. durackordet som ligger tonartens andra steg. Dominantens dominant är alltid i dur, i både dur- och molltonarter. Dominantens dominant leder alltid vidare till dominanten, och är ofta (som andra mellandominanter) försedd med en liten septima. Kallas också växeldominant.
I 'Love Me Tender' används dominantens dominant (ackordet A i G-dur) i takt två:


Dominantens dominant med 'x' i basen
Symbol i dur:
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: D/x
Exempel i C-moll: D/x
Beskrivning: Se funktioner där grundtonen inte är i basen.

Dominantens dominantseptima
Symbol i dur: DD7
Symbol i dur: DD7
Exempel i C-dur: D7
Exempel i C-moll: D7
Beskrivning: Beteckning för dominantens dominant med en liten septima tillagd. Kallas också växeldominantseptima.
I 'Love Me Tender' används dominantens dominantseptima (ackordet A7 i G-dur) i takt två:


Dominantens dominantnona
Symbol i dur: DD9
Symbol i moll: DD9
Exempel i C-dur: D9
Exempel i C-moll: D7b9
Beskrivning: Beteckning för dominantens dominantseptimackord med en nona tillagd. Lägg märke till att nonan är stor i dur, men liten i moll. Kallas också växeldominantnona.

Dominantens ofullständiga dominant
Symbol i dur: (två genomstrukna D:n)
Symbol i moll:
Exempel i C-dur: F#m(b5)
Exempel i C-moll: F#m(b5)
Beskrivning: Beteckning för dominantens dominantseptimackord där grundtonen är utelämnad - därav "ofullständig". Ackordet ses sällan som grundackord - oftast som sextackord (dvs. med tersen (från dominantens fullständiga dominant) i basen). Dominantens ofullständiga dominant är uppbyggd från tersen i dominantens motsvarande fullständiga dominantseptimackord, dvs. från ledtonen; ackordanalysen utgår från denna ton. Kan också kallas dominantens ofullkomliga dominant eller ofullständig/ofullkomlig växeldominant.
Dominantens dominant följs ofta av dominanten, som här i 'Side by Side', där dominantens ofullständiga dominant (Bdim) följs av dominanten i kvartsextförhållning (F/c):


Dominantens ofullständiga dominantnona
Symbol i dur: 9
Symbol i moll: 9
Exempel i C-dur: F#ø, F#m7(b5)
Exempel i C-moll: F#o7
Beskrivning: Beteckning för dominantens dominantnona där grundtonen är utelämnad - därav "ofullständig". Dominantens ofullständiga dominantnonackord är uppbyggt från tersen i dominantens motsvarande fullständiga dominantnonackord, dvs. från ledtonen; ackordanalysen utgår från denna ton. Kan också kallas dominantens ofullkomliga dominantnona eller ofullständig/ofullkomlig växeldominantnona.