Frekvens är ett mått på hur ofta regelbundna upprepningar av ett givet fenomen inträffar. I den här artikeln ges en definition av frekvens i ljudsammanhang.


1. Vad är frekvens?
Ljud uppstår när molekyler i luften sätts i svängning, till exempel med hjälp av ett membran på en högtalare eller en sträng på en gitarr. Om svängningarna är regelbundna kallas ljudvågen periodisk, och om de är oregelbundna kallas ljudvågen icke-periodisk. En periodisk ljudvåg uppfattas som en ton, medan icke-periodiska ljudvågor uppfattas som brus och andra ljud utan tonhöjd (till exempel ljudet från en cymbal).


Frekvensen är antalet svängningar per sekund, mätt i Hertz (förkortas Hz). En tons frekvens kallas också för dess tonhöjd. Mörka toner har låga frekvenser (få Hz), medan ljusa toner har höga frekvenser (många Hz).

De flesta ljud ligger mellan 20 Hz och 20 000 Hz. Tonerna på ett piano ligger exempelvis normalt mellan 27,5 Hz och 4186,01 Hz. Området mellan 20 Hz och 20 000 Hz kallas ibland för 'det hörbara området'. Uttrycket är dock lite missvisande, eftersom många utan problem kan höra frekvenser under 20 Hz, medan det är få som kan höra frekvenser ända upp till 20 000 Hz. Ljud med frekvenser över 20 000 Hz kallas ultraljud, och ljud med frekvenser under 20 Hz kallas infraljud. Ljud mellan 20 Hz och 20 000 Hz kallas vanligt eller normalt ljud.

2. En ton, flera frekvenser
En ton är egentligen inte bara en enda ton, utan en sammansättning av många olika toner. Det beror på att när en ton slås an på ett instrument, klingar samtidigt en lång rad andra toner, kallade övertoner. De tonerna är ljusare och låter svagare än den egentliga tonen, grundtonen, och hjälper till att skapa den klang vi hör när grundtonen spelas. En ton består därför inte bara av en frekvens, utan av många sammansatta frekvenser, varav grundfrekvensen (grundtonens frekvens) dock är den som hörs tydligast.
Övertonernas frekvenser härleds från grundfrekvensen, och när man pratar om frekvensen hos en ton pratar man därför alltid bara om själva grundfrekvensen.