Förtecken är tecken som man kan sätta i notsystemet för att höja eller sänka en ton med en eller två halvtoner. En halvton (också kallat ett halvtonssteg) är steget mellan två stamtoner (de vita tangenterna på pianot), där det inte ligger någon svart tangent emellan (dvs. mellan b och c och mellan e och f), eller är steget från en godtycklig stamton till en svart tangent som ligger över eller under den. Man skiljer mellan fasta och tillfälliga (sällan lösa) förtecken.


1. Typer av förtecken
Det finns fem olika sorters förtecken, men det är bara de tre som visas här som används ofta:
Ett korsförtecken höjer tonen med en halvton, dvs. man ska spela tonen som ligger en halv ton högre (till höger på klaviaturen).

Ett b-förtecken sänker tonen med en halvton, dvs. man ska spela tonen som ligger en halv ton under (till vänster på klaviaturen).

Ett återställningstecken upphäver alla typer av förtecken som är satta för den ton som återställningstecknet står noterat på.

2. Härledningarnas namn
En ton med ett förtecken för (återställningstecknet dock undantaget) kallas för en härledning, eftersom den är härledd från en stamton. Tonen fiss är därför en härledning av f, ass en härledning av a, och så vidare.
En ton med korsförtecken får 'iss' lagt till tonnamnet. Tonernas namn är alltså:


En ton med b-förtecken får 'ess' lagt till tonnamnet:


Lägg märke till att tonnamnen 'ass' och 'ess' är oregelbundna på så sätt att det bara läggs till 'ss' till namnen, och inget 'e'.
Tonen bess kan också heta b – på den här sidan används dock bara beteckningen bess. Se olika skrivsätt..


Lägg märke till att varje ton kan ha flera olika namn. Exempelvis kan tonen fiss också heta gess:


3. Tillfälliga förtecken
Förtecken som sätts i själva noterna kallas för tillfälliga förtecken (se notexempel längre ner).
Tillfälliga förtecken gäller bara i:
- den takt där förtecknet sitter.
- den oktav där förtecknet sitter (det finns tex. åtta olika mörka och ljusa varianter av tonen c på pianot. Om det sitter ett tillfälligt förtecken för ett av dem, så gäller det inte för de andra sju, även om ett av dessa noteras i samma takt).
Tillfälliga förtecken kan återställas med:
- ett enkelt återställningstecken. Detta gäller både kors, b, dubbelkors och dubbel-b.
Exempel: I den första takten nedan är det noterat fyra f, men det är bara de två nedersta f:en som korsförtecknet gäller för. I den andra takten gäller förtecknet inte längre, och tonen är alltså ett f.


3. Fasta förtecken
Fasta förtecken är förtecken som noteras direkt efter klaven, och normalt vid början på varje rad. Exempel:

Fasta förtecken gäller
- i alla takter.
- i alla oktaver.
Finns det fasta förtecken för tonerna f och c, gäller dessa förtecken således varje gång ett f eller c spelas (oavsett vilken oktav och vilken takt f:et eller c:et står noterat i). Det kan vara praktiskt att använda fasta förtecken i stället för tillfälliga, då man på det sättet slipper sätta ut en stor mängd tillfälliga förtecken, till exempel varje gång tonerna f eller c uppträder. Om det finns flera fasta förtecken ska de noteras i en bestämd ordning - se en översikt här.

Ett enkelt återställningstecken kan upphäva verkan av ett fast förtecken. Noteras återställningstecknet som tillfälligt förtecken gäller det bara i den takt det står noterat i. Ett återställningstecken kan också noteras som fast förtecken, om man vill upphäva ett fast förtecken permanent. I det här exemplet upphävs tre korsförtecken, varefter två b:n noteras som fasta förtecken i deras ställe: