Musikipedia: Musikteori

Förtecken är tecken som man kan sätta i notsystemet för att höja eller sänka en ton med en eller två halvtoner. En halvton (också kallat ett halvtonssteg) är steget mellan två stamtoner, där det inte ligger någon svart tangent emellan, eller är steget från en godtycklig stamton till en svart tangent som ligger över eller under den. En oktav består således av 12 halvtoner. Man skiljer mellan fasta och tillfälliga (sällan lösa) förtecken.


Det finns fem olika sorters förtecken:

Ett korsförtecken höjer tonen med en halvton, dvs. man ska spela tonen som ligger en halv ton högre (till höger på klaviaturen).

Ett b-förtecken sänker tonen med en halvton, dvs. man ska spela tonen som ligger en halv ton under (till vänster på klaviaturen).

Dubbelkorsförtecken används sällan. Dubbelt förtecken höjer tonen med två halvtoner.

Dubbel-b-förtecken används sällan. Dubbelt b-förtecken sänker tonen med två halvtoner.

Ett återställningstecken upphäver alla typer av förtecken som är satta för den ton som återställningstecknet står noterad på. Detta gäller både kors, b, dubbelkors och dubbel-b.

En ton med ett förtecken för (återställningstecknet dock undantaget) kallas för en härledning, eftersom den är härledd från en stamton. Tonen fiss är därför en härledning av f, ass en härledning av a, och så vidare.
En ton med korsförtecken får 'iss' lagt till tonnamnet. Tonernas namn är alltså:


En ton med b-förtecken får 'ess' lagt till tonnamnet:


Lägg märke till att tonnamnen 'ass' och 'ess' är oregelbundna på så sätt att det bara läggs till 'ss' till namnen, och inget 'e'.
Tonen bess kan också heta b – på den här sidan används dock bara beteckningen bess. Se olika skrivsätt..


En ton med dubbelkors får 'ississ' lagt till tonnamnet:


En ton med dubbel-b får 'essess' lagt till tonnamnet:


Lägg märke till att tonnamnen 'assess' och 'essess' är oregelbundna på så sätt att det bara läggs till 'ssess' till namnen. Lägg märke till att varje ton kan ha flera olika namn. Exempelvis kan tonen b också heta aississ, och fiss kan heta gess eller eississ. Två likadana toner men med olika namn (och notationssätt) kallas enharmoniska:


Förtecken som sätts i själva noterna kallas för tillfälliga förtecken (se notexempel längre ner).
Tillfälliga förtecken gäller bara i:
- den takt där förtecknet sitter.
- den oktav där förtecknet sitter.
- det system där förtecknet sitter.
- samma klav i samma system. Vid klavbyte ska det sättas ut ett nytt förtecken.
Tillfälliga förtecken kan återställas med:
- ett enkelt återställningstecken. Detta gäller både kors, b, dubbelkors och dubbel-b.
- ett annat förtecken. Sätts det exempelvis # för ett f, upphäver detta # alla tidigare lösa förtecken (satt i samma takt).

Exempel: I den första takten nedan är det noterat fyra f, men det är bara de två nedersta f:en som korsförtecknet gäller för. Den andra takten byter klav mitt i takten, så även om ton nummer 1 och 3 är identiska (dock noterade i var sin klav), gäller b-förtecknet bara för den första tonen.


Ett förteckens verkan kan förlängas (utöver en takt), om en not är överbunden. Förtecknet upphävs så snart den överbundna noten slutar:


Fasta förtecken är förtecken som noteras direkt efter klaven, och normalt vid början på varje rad. Exempel:

Fasta förtecken gäller
- i alla takter.
- i alla oktaver.
- också vid byte av klav.
- bara i det system som förtecknena är satta i.
Finns det fasta förtecken för tonerna f och c, gäller dessa förtecken således varje gång ett f eller c spelas (oavsett vilken oktav och vilken takt f:et eller c:et står noterat i). Det kan vara praktiskt att använda fasta förtecken i stället för tillfälliga, då man på det sättet slipper sätta ut en stor mängd tillfälliga förtecken, till exempel varje gång tonerna f eller c uppträder. Om det finns flera fasta förtecken ska de noteras i en bestämd ordning - se en översikt här.

Ett enkelt återställningstecken kan upphäva verkan av ett fast förtecken. Noteras återställningstecknet som tillfälligt förtecken gäller det bara i den takt det står noterat i. Ett återställningstecken kan också noteras som fast förtecken, om man vill upphäva ett fast förtecken permanent. I det här exemplet upphävs tre korsförtecken, varefter två b:n noteras som fasta förtecken i deras ställe:

Ett tillfälligt förtecken (kors, dubbelkors, b eller dubbel-b) kan också upphäva verkan av ett fast förtecken (dock bara i den takt det tillfälliga förtecknet skrivs). Exempelvis kan ett korsförtecken för tonen a upphäva verkan av ett b-förtecken som är skrivet som fast förtecken för a.
Fasta förtecken ger ofta en fingervisning om vilken tonart stycket går i. Lär mer i artikeln om tonarter.

Stödförtecken är tillfälliga förtecken som inte behöver noteras, men som noteras för att underlätta läsningen. Stödförtecken sätts alltid inom parentes. Det sista notexemplet i avnitt 3 borde ha varit noterat med ett stödförtecken, så att det inte uppstår några tvivel om huruvida den sista tonen är ett g eller ett giss:

Alla fem olika typer av förtecken kan noteras som stödförtecken.

Ändelsen 'iss' uttalas som i 'ister', och ändelsen 'ess' uttalas som spelkortet med samma namn.
På datorn är det ofta svårt eller helt omöjligt att notera förtecknen korrekt, och därför använder man ofta de här alternativa notationssätt:

noteras #.

noteras b.

noteras ## eller x.

noteras bb.

Följande notexempel visar exempel på användaningen för de fem förtecknen och deras motsvarande stödförtecken. Notexemplet är hypotetiskt; du kommer aldrig att stöta på en sådan notbild i verkliga livet.


Lägg märke till att:
- det är ett fast förtecken (#) för tonerna f, c och g.
- tonen eiss på tre-slaget i den första takten och tonen f på ett-slaget i den andra takten är enharmoniska (samma ton med olika notationssätt).
- stödförtecknet i takt två gör läsaren uppmärksam på att #:et för tonen e i takten innan inte längre gäller.
- det första stödförtecknet i takt tre gör läsaren uppmärksam på att #:et för tonen d i takten innan inte längre gäller.
- det andra stödförtecknet i takt tre gör läsaren uppmärksam på att återställningstecknet för tonen f i takten innan inte längre gäller.
- stödförtecknet i takt fyra gör läsaren uppmärksam på att b:et för tonen e i takten innan inte längre gäller.