Ett musikstyckes överordnade struktur kallas för musikstyckets form. Formen består av olika formled som tillsammans bildar en särskild formtyp. Den här artikeln går igenom olika formled och olika formtyper. I slutet av artikeln finns en guide till hur man gör en formanalys. Artikeln riktar sig mot modern musik. En liten del av formtyperna används dock också i klassisk musik.


1. Formled
Ett musikstycke består av olika formled, som tillsammans bildar en särskild formtyp. Varje formled har en särskild funktion i musikstycket. Nedan behandlas de olika funktioner som de enskilda formleden kan ha.

Intro: Formled som inleder ett musikstycke. Det förekommer i regel bara en gång i ett musikstycke. Det är vanligen bara på några få takter och baseras ofta på antingen förstastegsackordet (tonikan) eller på ackorden i versen eller refrängen. Introt kan innehålla melodi (sjungen eller instrumental), eller så kan det vara rytmbaserat.
Engelskt namn: Intro

Vers: Formled som uppträder på flera ställen i låten med samma melodi med olika text. De flesta låtar börjar med en vers (om man bortser från introt). Versen innehåller i regel färre toner än refrängen och är i regel också mindre sångbar än denna.
Engelskt namn: Verse

Refräng: Formled som uppträder på flera ställen i låten med samma melodi och text. Refrängen kommer ofta efter versen och upprepas vanligen flera gånger i slutet. Refrängen är mer sångbar än versen, och den har ofta en ökad dynamik och fler instrument (större instrumentering) än versen.
Engelskt namn: Chorus

Stick: Kontrasterande formled som i regel skiljer sig åt både harmoniskt, melodiskt och rytmiskt från versen och refrängen. Sticket är ofta ett längre formled, och det uppträder vanligen bara en gång under ett musikstycke. Sticket kallas också för C-partiet.
Engelskt namn: Bridge (inte att förväxla med den svenska beteckningen 'brygga')

Brygga: Kort formled mellan vers och refräng som leder upp till refrängen. Bryggan har vanligen samma text varje gång. Om versen och refrängen använder samma harmoniska struktur, kommer bryggan i regel att använda ett nytt harmoniskt mönster, så att refrängen upplevs som ny och färsk.
Engelskt namn: Pre-Chorus, Build, Transitional Bridge

Mellanspel: Kort instrumentalt formled, vanligen inte längre än fyra takter. Uppträder ofta mellan refräng och vers. Mellanspelet skapar ett uppbrott i musikstycket, en slags paus, så att nästa formled upplevs nytt och färskt.
Engelskt namn: Interlude

Solo: Formled med ett instrumentalt solo, till exempel spelat av en gitarrist, en saxofonist eller en pianist. Harmoniken (ackorden) i solot är vanligen identiska med harmoniken i versen, refrängen eller sticket - man säger till exempel "solo över vers". Solot är till för att skapa en omväxling i musikstycket.
Engelskt namn: Instrumental Solo

Outro: Kort formled som har till uppgift att avsluta musikstycket. Outrot bygger i regel på förstastegsackordet (tonikan), eller så kan det vara en gradvis uttoning av refrängen eller solot. Kallas också för coda.
Engelskt namn: Outro

I instrumentalmusik (tex. jazz) bör man bara använda beteckningarna intro och outro. Alla andra formled bör namnges med bokstavsnamn A, B, C osv., där två lika eller nästan lika formled ges samma bokstav.

2. Formtyper
I det här avsnittet tas olika formtyper upp. I formtyperna ingår inte intro, outro, brygga och mellanspel, då de elementen bara är utfyllnad som kan ingå i alla formtyperna. Formtyperna kan alla varieras i större eller mindre grad, och här ges därför bara exempel på de vanligaste varianterna. Det finns modern musik som inte använder de här formtyperna, men i regel är det en variant av dessa.

Pop-form
Pop-formen används ofta i pop- och rockmusik och kallas också för vers/rerfäng-form. Pop-formen kännetecknas genom en växling mellan vers (A) och refräng (B).
Exempel: ABABABB, AABABBB

Utökad pop-form
Den utökade pop-formen kännetecknas som pop-formen genom en växling mellan vers (A) och refräng (B), men här ingår också ett eller flera stick (C).
Exempel: ABABCBB, AABABCACB

Strofisk form
Kallas också strofvisa eller enkel liedform. I den strofiska formen upprepas samma formled x antal gånger, eventuellt med små variationer i exempelvis text, instrumentering eller solon. Den strofiska formen används ofta i visor, och i musik som har rötter i blues eller folkmusik.
Exempel: AAA, AAAAAA

AABA-form
AABA syftar, som namnet antyder, på en form av typen AABA. A-partierna är de som man känner igen och kan nynna på, och B-stycket är ett stick. Denna formtyp används framför allt i klassisk musik, jazz och äldre populärmusik. Formen kan eventuellt utökas med ett eller flera A- och B-partier, eller så kan AABA-partiet upprepas flera gånger. AABA-formen kallas också för en standardform eller en reprise-bar-form.
Exempel: AABA, AABABA, AABAAABA

Bar-form
Beteckning för ett form med strukturen AAB. B-partiet fungerar som en avrundning och är i regel dubbelt så lång som varje A-parti. Ett stort antal barnsånger använder den här formen.
Exempel: AAB

Symmetrisk form
Beteckning för symmetriska formtyper. ABA och ABCBA är exempel på symmetriska formtyper. ABA-formen kallas också för Da capo-form och tredelad liedform (dock främst inom klassisk musik).
Exempel: ABA, ABCBA, ABACABA

Liedform
Liedform används bara i enstaka fall i modern musik. Liedformerna består i regel bara av två olika formled (A och B). Det finns en tvådelad och en tredelad liedform. Tvådelade liedformer består av två formled, medan tredelade liedformer består av tre formled. Grupperingarna av två eller tre formled kan eventuellt upprepas flera gånger.
Exempel: AA, AB (tvådelade liedformer) ABA, AAB, AAA (tredelade liedformer)

3. Guide till formanalys
1. Struktur
Vi börjar formanalysen med att skriva ner musikstyckets struktur. På det sättet kan vi snabbt få en idé om hur musikstycket är uppbyggt. Varje formled namnges löpande med bokstavsnamn A, B, C osv., - två lika formled ges samma bokstav. I uppdelningen i formled är det nödvändigt att ta hänsyn till bland annat melodiken, rytmiken, harmoniken och texten. Det handlar om att hitta likheter och olikheter i de olika formleder. Om två formled inte är identiska, men lika nog för att man inte vill ge dem samma bokstav, kan man notera ett märke (') efter den ena bokstaven, tex. A och A' (uttalas A-märke). A och A' anger alltså två nästan likadana formled. Alla formled som är instrumentala namnger vi med ett I (gäller naturligtvis inte för instrumentalmusik). Vi skriver samtidigt ner musikstyckets metrik, dvs. antalet takter som varje formled varar.
Exempel på en struktur- och metrikanalys:
Struktur:IAABAA'BCIBI
Metrik:4 takter8812881210882
Det kan vara en bra idé att också notera startpunkten för de olika formleder (i minuter:sekunder, tex. 1:28). På det sättet kan man själv och läsarna av ens analys snabbt spola fram till de relevanta ställena i musikstycket.

2. Funktion
Vi ska nu notera vilken funktion de olika formleden har (tex. intro, vers, refräng).
I exemplet tidigare kan funktionerna till exempel se ut så här:
Struktur:IAABAA'BCIBI
Funktion:IntroVersVersRefrängVersVersRefrängStickMellanspelRefrängOutro
Metrik:4 takter8812881210882
Vi kan redan nu se att musikstycket är uppbyggt på en utökad pop-form, i och med att det finns både vers, refräng och stick. Mellanspelet, introt och outrot är bara, som vanligt förekommande, utfyllnad i musikstycket.

I instrumentalmusik brukar man - då man inte använder termerna vers, refräng, stick mm. - vanligen inte notera formledens funktioner på samma sätt. I stället använder man en kombination av struktur- och funktionsangivelser. Intro och outro benämns med namn, medan alla andra formled namnges löpande med bokstavsnamn A, B, C osv., där två likadana eller nästan likadana formled ges samma bokstav. Struktur och funktion skrivs på så sätt samman, som exempelvis:
Struktur:IntroAABAA'BCDBOutro


3. Storform
Tidigare har vi sett på varje enkskilt formled och namngett strukturen därefter. Vi ska nu ge oss ut på den helt yttre strukturella nivån och ta en titt på formleden så som de hänger ihop med varandra. Kombinationer av formled benämns nu löpande med bokstavsnamn A, B, C osv., där två likadana eller nästan likadana kombinationer av formled ges samma bokstav.
Låt oss titta på det tidigare exemplet. Vi har kommit fram till att musikstycket är uppbyggt på en utökad pop-form. Ser man på den helt yttre strukturella nivån visar det sig dock att musikstycket är uppbyggt på en AAB-form (också kallat en bar-form):
Storform:
A
A
B
Struktur:IAABAA'BCIBI
Funktion:IntroVersVersRefrängVersVersRefrängStickMellanspelRefrängOutro
Metrik:4 takter8812881210882
Två verser i kombination med en refräng namnges A i storformen, medan stick, mellanspel och refräng i slutet namnges B. Därigenom kommer AAB-formen fram. Lägg märke till att det bortses från introt och outrot, då de bara fungerar som inledning/avslutning till själva formen.

Obs! Var uppmärksam med användningen av bokstäver - se till att det tydligt framgår när det handlar om A-partiet i storformen, och när det handlar om mindre formled (strukturled) som getts samma bokstav.

4. Perioder
Om det finns behov för ytterligare en analys av formen kan man dyka ner i de enskilda formledens perioder. Man gör därigenom en uppdelning av de enskilda formleden i mindre formled som kallas perioder. Perioderna namnges med små bokstäver från a och uppåt. Som exempel, ett snitt av den föregående formanalysen:
Storform:
A
Struktur:AAB
Funktion:VersVersRefräng
Metrik:4 t.444444
Period:aba'bcca''
Här delas varje vers upp i två perioder på fyra taktera vardera. Perioderna ges namnen a och b, då det handlar om två olika perioder. I den andra versen kallas den första perioden a' (a-märke), då den avviker en smula från a-perioden i den första versen. Refrängen består av tre perioder på fyra takter vardera. De två första perioderna är identiska, medan den tredje perioden påminner om a-perioderna från verserna. Perioden är dock inte helt identisk med de andra, och därför kallas den a'' (a-märke-märke).

5. Argumentation
Det är viktigt att argumentera för sin formanalys, dvs. förklara varför man har kommit fram till precis den indelningen man har kommit fram till. Man kan till exempel förklara vad som skiljer versen från refrängen, och vad som skiljer a-perioden från a'- och a''-perioderna. Om formindelningen inte är entydig kan man eventuellt prova andra formindelningar.
Man kan också diskutera om formindelningen är typisk i förhållande till genren och de gängse formtyperna.