Ackordbeteckningar, eller ackordsymboler, är de symboler man använder för att skriva ackord. Beteckningarna används framför allt i sångböcker, där de står tillsammans med en melodi skriven med noter. Man kan egentligen lika gärna skriva ut ackorden med noter, men det är mycket lättare att använda ackordsymboler. Systemet att namnge ackord på kallas ackordanalys.


1. Placering
Ackordbeteckningarna skrivs vanligtvis ovanför notsystemet. De ska läsas lodrätt, dvs. de träder i kraft vid den not de står placerade lodrätt över. Ett ackord gäller tills ett nytt står noterat.


Genom att skriva texten 'unis.' eller 'N.C.' (No Chords) ovanför notsystemet på ackordbeteckningens plats, anger man att ett stycke eller parti ska spelas utan ackord, till exempel ett unisont melodistycke.

2. Beståndsdelar
En ackordbeteckning kan bestå av upp till fyra delar:


2a. Grundton
Grundtonen är det första som anges i en ackordbeteckning. Grundtonen är det ton som ackordet utgår ifrån, och det kan vara vilken ton som helst. Grundtonen skrivs alltid med stor bokstav, eventuellt följt av ett # eller ett b. Exempel: C, D, F, Gb, Bb, F#.

2b. Ackordtyp
Efter grundtonen anges ackordets typ, dvs. om ackordet är exempelvis dur eller moll. Om man inte skriver något efter ackordets grundton är ackordet dur. Det finns många olika ackordtyper, och alla syns i tabellen nedan. Tabellen visar ingenting om hur de enskilda ackorden är uppbyggda. Om du vill lära dig hur de byggs upp, dvs. vilka toner de består av, kan du läsa artikeln om ackord (avsnittet om treklanger). Du kan se hur man spelar de olika ackordtyperna på pianot i ackordfinnaren.

DurDur
Beteckning för ett durackord, dvs. ett ackord med en stor ters. Lägg märke till att durackord noteras bara genom att skriva ackordets grundton.
Engelskt namn: Major

MollMoll
Beteckning för ett mollackord, dvs. ett ackord med en liten ters. I Sverige används oftast beteckningen Cm - i engelsktalande länder används också de två andra beteckningarna.
Engelskt namn: Minor

ÖverstigandeÖverstigande
Beteckning för ett durackord där kvinten är höjd en halvton, dvs. ett ackord med stor ters och överstigande kvint. +:et är den vanligaste symbolen. Kan också noteras C#5.
Engelskt namn: Augmented

FörminskadFörminskad
Beteckning för ett mollackord där kvinten är sänkt en halvton, dvs. ett ackord med liten ters och förminskad kvint. Cirkeln är den vanligaste symbolen. Kan också noteras Cmb5.
Engelskt namn: Diminished

sus2sus2
Beteckning för ett ackord där tersen är ersatt av sekunden.
Engelskt namn: sus2

sus4sus4
Beteckning för ett kvartkvintackord, dvs. ett ackord där tersen är ersatt av kvarten. Fyran kan eventuellt utelämnas - ett sus-ackord är om inget annat anges ett sus4-ackord.
Engelskt namn: sus4


2c. Utökningar och alterationer
Om du vill lära dig hur ackorden i det här avsnittet är uppbyggda, dvs. vilka toner de består av, kan du läsa artikeln om ackord (avsnittet om fyrklanger).

Utökningar
Alla ackord kan utökas med en eller flera toner. Om man vill utöka ett ackord, lägger man till ett tal efter ackordtypen i ackordbeteckningen, som motsvarar intervallet på den ton man vill utöka ackordet med. Vissa utökningar skrivs med en symbol i stället för ett tal. Följande utökningar kan användas (med C som exempel):
C6 stor sext. Ex: Cm6/g, F#6.
C7 liten septima. Ex: Cm7/g, F#7. Undantag: Co7 anger ett dimackord med en förminskad septima.
CΔ stor septima. Kan också noteras Cmaj7 eller CΔ7. Ex: CΔ/g, F.
C9 stor nona. Den lilla septiman är underförstådd, dvs. också med i ackordet. Ex: Cm9/g, F#9.
C11 ren undecima. Den lilla septiman och den stora nonan är underförstådda, dvs. också med i ackordet. Ex: Cm11/g.
C13 stor tredecima. Den lilla septiman, den stora nonan och den rena undeciman är underförstådda. Ex: Cm13/g, F#13.
Cadd9 en stor nona läggs till. Septiman (sjuan) är inte underförstådd, dvs. inte med i ackordet. Ex: Cmadd9/g, F#add9.
Comit3 utelämnad ters, dvs. tersen ska inte spelas i ackordet. Kan också noteras Cno3. Ex: F#omit3.
Comit5 utelämnad kvint, dvs. kvinten ska inte spelas i ackordet. Kan också noteras Cno5. Ex: F#omit5.
Cø aett moll7(b5)-ackord, dvs. ett mollackord med en tillagd liten sjua och sänkt kvint. Ex: Cø/gb, F.

Alterationer
Att alterera ett ackord betyder att man höjer eller sänker en eller flera av ackordets toner med en halvton. Alteration av en ackordton anges i ackordbeteckningen med # eller b före tonen eller tonerna. Alterationerna noteras efter ackordets grundton och efter eventuella utökningar.
Altererade toner bör anges i parentes, så att det är tydligt vilken ton som förtecknet hör till. Exempel på typiska alterationer:
C(b5) sänkt kvint. Ex: Cm(b5)/gb, F#7(b5).
C(#5) höjd kvint. Ex: Cm(#5)/g#, F#7(#5).
C7(b9) sänkt nona. Ex: Cm7(b9)/g, F#7(b9).
C7(#11) höjd undecima. Nonan är inte underförstådd, dvs. inte med i ackordet. Ex: Cm7(#11)/g, F#7(#11)..
C7(b9,#11) sänkt nona och höjd undecima. Ex: Cm7(b9,#11)/g, F#7(b9,#11).


2d. Baston
Ett ackord har i normalfallet sin grundton i basen, dvs. grundtonen som den nedersta tonen i ackordet. Alla ackord kan dock egentligen ha vilken annan ton som helst i basen. Om ett ackord inte har grundtonen i basen noteras det i ackordbeteckningen med ett snedstreck, /, följt av tonnamnet på ackordets nya baston. Tonnamnet på bastonen skrivs alltid med liten bokstav.
Exempel: C/g, C/d, Cm7/eb, F#7(#5,b9)/a#, Hm/d.

Snedstrecket och namnet på den nya bastonen noteras alltid efter ackordets typ och eventuella utökningar och alterationer, dvs. allra sist i ackordbeteckningen.