Om minst tre toner klingar samtidigt kallar man det ett ackord. De vanligaste ackorden är dur- och mollackorden, men också förminskade och överstigande ackord används ofta. Ackord kan till exempel spelas på piano eller gitarr - de flesta blåsinstrument kan bara spela en ton åt gången, och det krävs därför flera musiker om man vill spela ett ackord med de instrumenten.


1. Treklanger
Ett ackord som består av tre toner kallas för en treklang. Tonerna i ackordet kallas grundton, ters och kvint (eftersom det är en ters respektive en kvint ner till grundtonen). Grundtonen är ackordets utgångspunkt, och också den ton ackordet får sitt namn från. Tersen är ackordets mittersta ton, och kvinten är ackordets översta ton.
Det finns sju olika treklanger (varken mer eller mindre). Alla treklangerna är uppbyggda av en grundton och två terser satta ovanpå varandra. Den första tersen utgår från grundtonen och blir ackordets ters, den andra tersen utgår från ackordets ters, och blir då ackordets kvint:


Terserna kan vara antingen stora (4 halvtoner) eller små (3 halvtoner). Här är exempel på tre stora och tre små terser:


När man räknar halvtoner, räknar man inte med den ton som man ligger på. Avståndet från tonen c till tonen e är alltså en stor ters (= 4 halvtoner: c#, d, d# och e). Avståndet från tonen d till tonen f är en liten ters (=3 halvtoner: d#, e och f).
De sju olika treklangerna ska nu gås igenom - i slutet av avsnittet kommer en kort sammanfattning.

Dur- och mollackord
Durackord består av en stor respektive en liten ters, medan mollackord består av en liten och en stor ters:


Ackord noteras alltid med stora bokstäver. Lägg märke till att durackorden bara noteras med en bokstav + eventuellt förtecken (tex. A, B, F#, Eb), medan mollackorden noteras med ett 'm' efter bokstaven (tex. Am, Bm, F#m, Ebm). Utomlands kan man också notera ett mollackord Cmi eller C-. Exempel på flera dur- och mollackord:


Förminskat ackord
Det förminskade ackordet, också kallat mb5- eller dim-ackord (av engelska diminished), består av två små terser (grundton + liten ters + liten ters):


Ackordet motsvarar alltså ett mollackord där kvinten är sänkt en halvton. Förminskade ackord kan också noteras (med C som exempel) Co eller Cdim - notationen Cm(b5) är dock den mest utbredda.

Sammanfattning
Uppbyggnaden av de tre ackorden kan utläsas ur tabellen nedan:
Durstor ters+liten ters
Mollliten ters+stor ters
Förminskatliten ters+liten ters


2. Fyrklanger
Ett ackord som består av fyra toner kallas för fyrklang. Fyrklangerna som behandlas i det här avsnittet utgår alla från de tre olika treklangerna som nämndes i det förra avsnittet. Detta görs genom att lägga till en till ton till var och en av treklangerna. Lägg därför märke till att de tre grupperna ackord som presenteras i det här avsnittet bara är de sju ackorden från avsnitt ett med en ton tillagd. Alla notexemplen i det här avsnittet är för överskådlighetens skull i C-dur.
Det finns fler fyrklanger än de som nämnts här. Alla fyrklangerna beskrivs i den vanliga artikeln om ackord.

Septimackord
Om man lägger en liten septima till treklangerna blir de till septimackord. Den lilla septiman är tonen som ligger en liten septima över grundtonen (till höger på pianot), eller med andra ord - tonen som ligger en helton under grundtonen (till vänster på pianot). I C-dur är en liten septima alltså tonen bb, då denna ligger en helton (= två halvtoner: b och bb) under grundtonen c. Septimackord noteras genom att skriva en sjua efter grundtonen.


Majackord
Om man lägger en stor septima till treklangerna blir de till majackord. Den stora septiman är tonen som ligger en stor septima över grundtonen (till höger på pianot), eller med andra ord - tonen som ligger en halvton under grundtonen (till vänster på pianot). I C-dur är en stor septima alltså tonen b, då denna ligger en halvton under grundtonen c. Majackord noteras genom att skriva en triangel efter grundtonen.

Majackord kan också skrivas Cma, Cmaj, Cmaj7, C∆7, C MA7 eller C MAJ7.

6-ackord
Om man lägger en stor sext till treklangerna blir de till 6-ackord. Den stora sexten är tonen som ligger en stor sext över grundtonen (till höger på pianot), eller med andra ord - tonen som ligger en och en halv ton under grundtonen (till vänster på pianot). I C-dur är en stor sext alltså tonen a, då denna ligger en och en halv ton (= tre halvtoner: b, bes, a) under grundtonen c. 6-ackord noteras genom att skriva en sexa efter grundtonen.


3. Notation av bastoner
Om grundtonen inte ligger längst ner i ackordet (som baston), noteras det med ett snedstreck och namnet på den nya bastonen. Beteckningen C/e anger på så sätt ett C-ackord med tonen e i basen. Ackord som inte har grundtonen i basen harsom regel en annan ackordton (tersen, kvinten eller mer sällan septiman) i basen. Ackord kan dock också ha en ackordfrämmande ton (en som inte är med i ackordet) i basen.
Här är ett exempel på ett C-dur med tonen d i basen:


4. Andra ackord
Det finns en rad andra ackord, som inte har beskrivits i den här artikeln: fem-, sex- och sjuklanger (ackord bestående av 5, 6 och 7 toner), add-ackord (ackord med en tillagd ton), powerackord och klusterackord. Flera av dessa ackordtyper används relativt ofta - dock inte så ofta som tre- och fyrklangerna. Alla ackorden beskrivs i den vanliga artikeln om ackord.

5. Ackordbeteckningar
I artikeln om ackordanalys och ackordbeteckningar finns en beskrivning av hur sådana beteckningar är uppbyggda, och hur man läser dem. De beskrivs också i den här artikeln, men eftersom de beskrivs tillsammans med de enskilda ackordens uppbyggnad kan det blir lite oöverskådligt.

6. Ackordfinnaren
Se också ackordfinnaren på Musikipedia, där du kan se alla ackorden på klaviaturen.