Om minst tre toner klingar samtidigt kallar man det ett ackord. De vanligaste ackorden är dur- och mollackorden, men också förminskade och överstigande ackord används ofta. Ackord kan till exempel spelas på piano eller gitarr - de flesta blåsinstrument kan bara spela en ton åt gången, och det krävs därför flera musiker om man vill spela ett ackord med de instrumenten.


1. Treklanger
Ett ackord som består av tre toner kallas för en treklang. Tonerna i ackordet kallas grundton, ters och kvint (eftersom det är en ters respektive en kvint ner till grundtonen). Grundtonen är ackordets utgångspunkt, och också den ton ackordet får sitt namn från. Tersen är ackordets mittersta ton, och kvinten är ackordets översta ton.
Det finns sju olika treklanger (varken mer eller mindre). Alla treklangerna är uppbyggda av en grundton och två terser satta ovanpå varandra. Den första tersen utgår från grundtonen och blir ackordets ters, den andra tersen utgår från ackordets ters, och blir då ackordets kvint:


Terserna kan vara antingen stora (4 halvtoner) eller små (3 halvtoner). Här är exempel på tre stora och tre små terser:


När man räknar halvtoner, räknar man inte med den ton som man ligger på. Avståndet från tonen c till tonen e är alltså en stor ters (= 4 halvtoner: c#, d, d# och e). Avståndet från tonen d till tonen f är en liten ters (=3 halvtoner: d#, e och f).
De sju olika treklangerna ska nu gås igenom - i slutet av avsnittet kommer en kort sammanfattning.

Dur- och mollackord
Durackord består av en stor respektive en liten ters, medan mollackord består av en liten och en stor ters:


Ackord noteras alltid med stora bokstäver. Lägg märke till att durackorden bara noteras med en bokstav + eventuellt förtecken (tex. A, B, F#, Eb), medan mollackorden noteras med ett 'm' efter bokstaven (tex. Am, Bm, F#m, Ebm). Utomlands kan man också notera ett mollackord Cmi eller C-. Exempel på flera dur- och mollackord:


Förminskat ackord
Det förminskade ackordet, också kallat mb5- eller dim-ackord (av engelska diminished), består av två små terser (grundton + liten ters + liten ters):


Ackordet motsvarar alltså ett mollackord där kvinten är sänkt en halvton. Förminskade ackord kan också noteras (med C som exempel) Co eller Cdim - notationen Cm(b5) är dock den mest utbredda.

Överstigande ackord
Det överstigande ackordet, också kallat aug-ackord (av engelska augmented) och plus-ackord, består av två stora terser (grundton + stor ters + stor ters):


Ackordet motsvarar alltså ett durackord där kvinten har höjts en halvton. Överstigande ackord kan också noteras (med C som exempel) Caug eller C#5 - notationen med ett plustecken är dock den mest utbredda.

Sus-ackord
Namnet sus-ackord kommer av engelskans 'suspended'. I ett sus-ackord är tersen utbytt mot antingen sekunden (alltid den stora sekunden) eller kvarten (alltid den rena kvarten):


Sus4-ackordet kallas också för ett kvartkvintackord (eftersom det är en kvart respektive en kvint ner till grundtonen). Ofta sus sus4-ackord noterade utan fyran, dvs. bara sus (tex. Csus). Sus2-ackord noteras alltid med en tvåa. Ett Cm-sus-ackord kan inte finnas - ett mollackord kan visserligen göras om till ett sus-ackord, men det blir då samma ackord som om man gör det med ett durackord. Därför noteras sus-ackord aldrig som mollackord plus 'sus'.

b5-ackord
Ett b5-ackord består av en stor ters och en förminskad ters - ackordet motsvarar alltså ett durackord där kvinten är sänkt en halvton. En förminskad ters har en storlek på 2 halvtoner (detsamma som en stor sekund).


Sammanfattning
Vi har nu sett på de sju olika treklangerna. Dur- och mollackorden är de mest använda. Uppbyggnaden av de sju ackorden kan utläsas ur tabellen nedan:
Durstor ters+liten ters
Mollliten ters+stor ters
Förminskatliten ters+liten ters
Överstigandestor ters+stor ters
Sus2stor sekund+ren kvart
Sus4ren kvart+stor sekund
b5stor ters+förminskad ters


2. Fyrklanger
Ett ackord som består av fyra toner kallas för fyrklang. Fyrklangerna som behandlas i det här avsnittet utgår alla från de sju olika treklangerna som nämndes i det förra avsnittet. Detta görs genom att lägga till en till ton till var och en av treklangerna. Lägg därför märke till att de tre grupperna ackord som presenteras i det här avsnittet bara är de sju ackorden från avsnitt ett med en ton tillagd. Alla notexemplen i det här avsnittet är för överskådlighetens skull i C-dur.

Septimackord
Om man lägger en liten septima till treklangerna blir de till septimackord. Den lilla septiman är tonen som ligger en liten septima över grundtonen (till höger på pianot), eller med andra ord - tonen som ligger en helton under grundtonen (till vänster på pianot). I C-dur är en liten septima alltså tonen bb, då denna ligger en helton (= två halvtoner: b och bb) under grundtonen c. Septimackord noteras genom att skriva en sjua efter grundtonen.


Lägg märke till att det tredje ackordet, Cø är detsamma som ett Cm7(b5)-ackord. Båda notationssätten förekommer. Lägg också märke till det fjärde ackordet, C7(#5), som också skulle kunna noteras C7+ (+:et bör dock undvikas vid fyrklanger då det kan ange både en överstigande kvint och en stor septima.

Majackord
Om man lägger en stor septima till treklangerna blir de till majackord. Den stora septiman är tonen som ligger en stor septima över grundtonen (till höger på pianot), eller med andra ord - tonen som ligger en halvton under grundtonen (till vänster på pianot). I C-dur är en stor septima alltså tonen b, då denna ligger en halvton under grundtonen c. Majackord noteras genom att skriva en triangel efter grundtonen.


Majackord kan också skrivas Cma, Cmaj, Cmaj7, C∆7, C MA7 eller C MAJ7.

6-ackord
Om man lägger en stor sext till treklangerna blir de till 6-ackord. Den stora sexten är tonen som ligger en stor sext över grundtonen (till höger på pianot), eller med andra ord - tonen som ligger en och en halv ton under grundtonen (till vänster på pianot). I C-dur är en stor sext alltså tonen a, då denna ligger en och en halv ton (= tre halvtoner: b, bb, a) under grundtonen c. 6-ackord noteras genom att skriva en sexa efter grundtonen.


Lägg märke till att det tredje ackordet i exemplet, Co7 egentligen är ett septimackord - i det här fallet ett ackord med en förminskad septima. Den förminskade septiman är i C-dur tonen a, och ackordet motsvarar alltså ett Cm6(b5) (då 6:an är tonen a). Ackordet bör dock noteras som ett septimackord, dvs. Co7.

Följande ackord används ofta, så var säker på att du har lärt känna deras uppbyggnad:
C7, Cm7, Cø, C7sus4, C, C6 och Co7.

3. Notation av bastoner
Om grundtonen inte ligger längst ner i ackordet (som baston), noteras det med ett snedstreck och namnet på den nya bastonen. Beteckningen C/e anger på så sätt ett C-ackord med tonen e i basen. Ackord som inte har grundtonen i basen harsom regel en annan ackordton (tersen, kvinten eller mer sällan septiman) i basen. Ackord kan dock också ha en ackordfrämmande ton (en som inte är med i ackordet) i basen.
Här är ett exempel på ett C-dur med tonen d i basen:


4. Andra ackord
Det finns många andra ackord, som ännu inte har tagits upp i den här artikeln. Flera av de ackord används relativt ofta - dock inte så ofta som tre- och fyrklangerna. Add-ackorden används ofta, medan fem-, sex- och sjuklanger samt de 'speciella ackorden' är relativt ovanliga.

Fem-, sex- och sjuklanger
Alla fyrklangerna kan utvidgas med en eller flera toner, så att det blir till fem-, sex- eller sjuklanger. Tonerna som fyrklangerna kan utvidgas med är:
- 9:or (nona). Nonan är normalt en stor nona (i C-dur tonen d). Nonackord noteras genom att skriva en nia efter grundtonen (tex. C9). Om nonan ska sänkas eller höjas, kan detta göras genom att man använder ett b eller # (tex. C7(b9)).
- 11:or (undecim). 11:an är normalt en ren undecim (i C-dur tonen f). 11-ackord noteras genom att skriva talet 11 efter grundtonen (tex. C11). Om 11:an ska sänkas eller höjas, kan det göras genom att man lägger till ett b eller #.
- 13:or (tersdecim). 13:an är normalt en ren tersdecim (i C-dur tonen a). 13-ackord noteras genom att skriva talet 13 efter grundtonen (tex. C13). Om 13:an ska sänkas, kan det göras genom att man lägger till ett b (tex. C7(b13)).
I ett 9-ackord är den lilla sjuan (septiman) underförstått med i ackordet, i ett 11-ackord är både den lilla sjuan och den stora nian med, och i 13-ackordet är både den lilla sjuan, den stora nian och den rena elvan underförstådda. Det betyder att alla ackordtonerna 7, 9, 11 och 13 ska spelas i ett 13-ackord.
I praktiken utelämnas dock ofta några av ackordtonerna i ackord med många toner, som tex. C13. Om alla tonerna skulle tas med i ett C13 skulle det bli en något grötig klang bestående av sju olika toner. I praktiken utelämnar man därför ofta kvinten (femman) och undecimen (elvan), och på pianot spelar man ackorden som visas i takt två nedan.



Ackordtyperna ska alltid tolkas i förhållande till genren, och detsamma gäller valet av toner som man inkluderar i ackorden. I jazz är det mycket vanligt att man lägger till en nia till många av ackorden - även om det bara står angivet ett septimackord (eller treklang).

Add-ackord
Add-ackord är ackord där man har lagt till (engelska: added) en ton. Alla ackord, både treklanger, fyrklanger och mer komplicerade ackord, kan få en ton tillagd. Den tillagda tonen noteras med 'add' och därefter tonens nummer (som anger intervallstorleken från grundtonen till den tillagda tonen).


Nian är den vanligaste tonen att lägga till. Ett Cadd9 består av tonerna c, e, g och d, till skillnad från ett C9 som också innehåller tonen bb (septiman). Add kan därför användas om man inte vill att den lilla septiman ska vara med.

Speciella ackord
Det finns två speciella ackord, där principerna för ackorduppbyggning inte gäller:
Power-ackord: beteckning för ett ackord som består av grundton och kvint, dvs. ett ackord utan ters, och därmed ett ackord som är varken dur eller moll. Power-ackord används ofta i rockmusik, där de spelas på en gitarr med distorsion. I regel fördubblas grundtonen när man spelar power-ackord. Ackorden noteras som ett vanligt durackord, men följt av en femma, tex. C5 eller F#5.
Klusterackord:: beteckning för en klang av minst 3 tätliggande toner, dvs. ett ackord med 3 eller flera toner från en given skala, där dessa toner ligger bredvid varandra.


5. Alterationer
Alla ackord kan altereras. Att alterera ett ackord betyder att höja eller sänka en eller flera av ackordets toner med en halvton. Alteration av en ackordton anges i ackordbeteckningen med # eller b före tonen eller tonerna. Alterationerna noteras efter ackordets grundton och efter eventuella tillägg.
Altererade toner bör anges i parentes, så att det är tydligt vilken ton förtecknet hör till. Exempel på typiska alterationer:
C(b5) sänkt kvint. Ex: Cm(b5)/gb, F#7(b5).
C(#5) höjd kvint. Ex: Cm(#5)/g#, F#7(#5).
C7(b9) sänkt none. Ex: Cm7(b9)/g, F#7(b9).
C7(#11) höjd undecima. Nonan är inte underförstådd, dvs. inte med i ackordet. Ex: Cm7(#11)/g, F#7(#11).
C7(b9,#11) sänkt nona och höjd undecima. Ex: Cm7(b9,#11)/g, F#7(b9,#11).

6. Omvändningar
Det är inte alltid grundtonen som är placerad nederst i ackordet (som baston) - vilken som helst av de andra ackordtonerna kan vara nederst. Ackorden har, som framgår nedan, fått olika namn utifrån vilken som är i basen. Lägg märke till att namnen inte används när ackorden noteras.
Omvändningar av treklanger:

Lägg märke till att tersen (tonen e) utelämnades i g-klaven i 1. omvändningen, för att slippa tersfördubbling.

Omvändningar av fyrklanger:


Omvändningar av fem-, sex- och sjuklanger har inte fått några namn. Ackord med grundtonen i basen kallas dock alltid för grundackord.

7. Ackordställning
Ackordställningen anger vilken som är längst upp i ackordet, dvs. i sopranen. Om grundtonen är i toppen säger man att ackordet är i oktavställning, är kvinten i toppen är ackordet i kvintställning och är tersen i toppen är ackordet i tersställning. Talar man om för en pianist att han ska spela ett C-dur i oktavställning, vet han då att han ska ha tonen c högst upp i ackordet. De tre ackorden noteras med "8", "3" respektive "5". Lägg märke till att siffrorna inte är en del av ackordtypen.


Andra ackordställningar, till exempel fyrklanger med septiman i toppen eller femklanger med nonan i toppen, namnges enligt samma princip.

8. Ackordspridning
Ett ackord kan vara tätt eller utspritt. Tätt betyder att ackordens toner ligger så nära varandra som möjligt. Det får alltså inte vara något mellanrum mellan två ackordtoner, där man kan sätta in en eller flera ackordtoner. Bastonen kan dock vara satt en oktav ner.
I ett spritt ackord är placeringen av ackordtonerna mer eller mindre godtycklig, och det kan vara stora avstånd mellan dem. Mellan den lägsta och den näst lägsta tonen ska dock avståndet helt inte vara större än en tredecim (oktav + kvint), och mellan de andra tonerna ska avstånden som tumregel inte vara större än en oktav.


9. Ackordbeteckningar
I artikeln om ackordanalys och ackordbeteckningar finns en beskrivning av hur sådana beteckningar är uppbyggda, och hur man läser dem. De beskrivs också i den här artikeln, men eftersom de beskrivs tillsammans med de enskilda ackordens uppbyggnad kan det blir lite oöverskådligt.

10. Ackordfinnaren
Se också ackordfinnaren på Musikipedia, där du kan se alla ackorden på klaviaturen.